Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Göteborg genom tiderna. Av Helge Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
He I g e A lm q u is t
ekonomiska intressen en värdig ättling av
dem, som pä 1600 talet hade strävat att
göra Göteborg till vad det frän början var
skapat att vara, Västsveriges huvudstad.
Tiden gick, och den liberala
åskådningen genomsyrade alltmer det allmänna
tänkesättet. Jag måste i det
sammanhanget ett ögonblick stanna vid
namnet Viktor Rydberg, även han ett barn
av liberalismens tidsålder, en kämpe
utan fruktan och tadel för dess idéer,
men i deras mest luttrade, finast
nyanserade och minst partibundna form. Ar
efter år, årtionde efter årtionde vandrade
han på Göteborgs gator, tog, led vid
dagslarmet och vid surret på
tidningsbyrån, sin tillflykt till Henriksberg eller
något annat värdshus i stadens utkanter
och lät där vid ett glas vin sina ömma
händer forma det svenska språket till
dikter av kristallklar skönhet eller till
aktuella inlägg, adlade av försynt
behärskning. Eller också lät han, alltid
välkommen i S. A. Hedlunds
familjekrets, av sin vän, som jag sannerligen
kunde hava anledning att nämna också
i andra sammanhang, locka ut sig till
lantlivet på Bjurslätt, som bjöd honom
vederkvickelse efter vardagsarbetet och
stunder av inre samling och inspiration.
Det förefaller väl knappast som om den
stad, där en god del av hans
mannaålder förflöt, gav honom den djupa
hemkänsla, band honom med så oslitliga
band, som knöto honom fast vid
Jönköping, och hans Göteborgsskildringar äro
tidningsmannens lätta improvisationer,
medan barndomsstaden vid Vättern gav
honom ämnen till besjälad dikt. Men det
är i varje fall säkert, att han i Göteborg
fann en miljö, som icke tryckte honom
utan tvärtom gav honom ideell
rörelsefrihet och att han i de kretsar, som
hade intresse för kulturella värden, i
rikt mått mötte de eggelser, som han
kanske mer än många andra behövde,
och den andliga akustik, som krävdes
för hans försynta men ändå så
inträngande röst.
En stor småstads idyll vilade ännu
över Göteborg, då Viktor Rydberg
skildes därifrån ; sedan dess har den trängts
undan till en och annan smågata i
Majorna eller till någon fridsam avkrok på
annat håll. Det var på 1890-talet som
staden började att i yttre måtto allt
mer moderniseras: då försvunno mer
än en av dess urgamla inrättningar,
till exempel järnvågen och den i
Säve-dals härad utskrivna stadsvakten, medan
också den yttre stadsbilden
förändrades genom igenläggandet av några
av hamngatornas kanaler. Hur det
moderna Göteborg för övrigt har vuxit upp,
vill jag icke försöka att skildra, helst
som det rika åskådningsmaterial, som
utställningen skänkt, sagt det bättre och
mer påtagligt än det kan klädas i ord.
Stadens skiftande hamn- och
gatubilder, dess byggnadsskick före och efter
den tid, då Linné kallade den för »den
täckaste stad bland alla i riket», de stora
eldsvådornas härjningar, som lade mycket
gammalt i aska och beredde väg för
mycket nytt, allt detta har jag med flit
lämnat å sido, och jag kan därför också
förbigå vad en god göteborgare skulle
önska annorlunda i fråga om det nya,
som kommit, och det gamla, som gått.
Men några ord må vara påkallade om
de sista decennierna från en annan
synpunkt.
Det gamla speordet, att Göteborg
väl äger, men icke är ett
vetenskaps-och vitterhetssamhälle, kan naturligtvis
alltjämt användas med samma rätt som
något liknande kan sägas om andra
städer i riket; vem skulle ens vilja förolämpa
det hedervärda borgerskapet i Uppsala
och Lund med påståendet, att deras
samhällen icke äro något mera än ett
hemvist för de enslingar, som ägna sitt liv
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
