- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
42

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Lenin. Av Oscar Lundell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar Lundell

bakgrunden av den utveckling han själv
genomgått.

Vladimir Iljitsch Uljanov —
Lenin är endast den förnämsta av de
pseudonymer han använt — föddes den 10 april
1870 i Simbirsk, där hans far, som
tillhörde en adlig rysk-tatarisk släkt, var
direktor för folkskolorna. Redan som
gymnasist lärde han känna den revolutionära
rörelsen genom en tragedi, som gjorde
ett outplånligt intryck på honom. Vid
denna tid var förbundet »Narodnaja Volja»
(Folkviljan) redan upplöst. Efter det
attentat, som kostade Alexander II livet,
igångsattes en skoningslös kampanj mot
förbundet, och dess flesta ledare blevo
avrättade. Men dess idé att man genom
terroristiska attentat kunde bryta
reaktionens makt och bana väg för en fri
samhällsförfattning fortlevde inom en stor del
yngre intellektuella kretsar i Ryssland. En
liten grupp revolutionära studenter under
ledning av Lenins äldre broder, Alexander
Uljanoff, planlade 1887 ett attentat mot
tsaren. Det skulle komma till utförande
å Nevski Prospekt den 13 mars, årsdagen
av attentatet mot Alexander II. Men
planen blev röjd. De sammansvurne
häktades och blevo kort därpå avrättade
i Schlüsselburg. Det är självfallet att
Lenin betraktade sin broder som en hjälte
och martyr. Han hade redan under
skoltiden börjat studera Marx’ arbeten och
anslöt sig genast efter det han blivit
student till den revolutionära rörelsen.
Detta hade till följd att han
relegerades från universitetet i Kasan. Någon
tid senare vann han inträde i juridiska
fakulteten vid universitetet i Petersburg
och avlade efter ett par år statsexamen.
Han ägnade sig en tid åt advokatbanan,
men den skänkte honom icke någon
tillfredsställelse, och han övergav den därför
snart för att bli yrkesrevolutionär. Det
var betecknande för förhållandena i
Ryssland att den revolutionära verksamheten

var ett yrke — visserligen föga
inbringande, men icke heller med pekuniär
inkomst som syfte. Många av den ryska
revolutionens märkesmän ha
överhuvudtaget icke haft något annat yrke. För dem,
som ägnade sig däråt, voro komfort och
vällevnad okända begrepp. De blygsamma
medel de behövde för sitt personliga
uppehälle anskaffades genom medlemsbidrag
eller publicistisk verksamhet.

I början av nittiotalet deltog Lenin i
bildandet av »Kampföreningen för
arbetarklassens befriande». Denna organisation,
som i stället för tryckeri endast hade en
enkel kopiepress, med vars tillhjälp den
utspridde hemliga flygblad bland arbetarna
i Petersburg, fick till stånd de första
strejkerna. Men samma öde som drabbade de
flesta revolutionärer väntade också Lenin.
Han häktades, och sedan han suttit en
tid i fängelse deporterades han till Sibirien.
Men även därifrån underhöll han
förbindelser med revolutionärerna i Ryssland.
Ar 1900 lyckades han fly, och efter en
kortare tids vistelse i England slog han
sig ned i Schweiz.

Här började han en rastlös
skriftställar-verksamhet. Tillsammans med Plechanoff
och Martoff grundade han tidskriften
»Iskra» (Gnistan), som spelat en
betydande roll i den ryska revolutionens
historia. Men sammanhållningen varade icke
länge. Redan två år därpå, i augusti 1903,
delade sig det ryska socialdemokratiska
partiet, som grundats 1898, i tvenne
grupper: den menschevikiska (mensche =
mindre) och den bolschevikiska (bolsche =
mera). Lenin utträdde ur »Iskras»
redaktion och grundade ett eget organ
»Fper-iod» (Framåt), som representerade den
radikalaste riktningen bland revolutionärerna.
Han sökte i sin skriftställarverksamhet
finna en teoretisk grund och utgångspunkt
för en social omvälvning. »Utan en
revolutionär teori kan det icke heller finnas
någon revolutionär rörelse», yttrade han

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free