- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
90

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nordkinesiska stadsvyer. Av Osvald Sirén - Konstverkets byggnad. Till två bilder av Gerhard Munthe. Av Georg Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Osvald Sir én

marna lyftas av från butikernas dörrar,
som öppnas med slamrande brådska.
Nedböjda, huttrande gestalter skynda ut

på gatan, spanande efter någon
matförsäljare. En ny mödosam dag har grytt
i den Kinesiska Republikens elfte år.

Konstverkets byggnad

Till två bilder av Gerhard Munthe
Av Geo r g Pa u li

OM BEKANT var 8o-talet
naturalismens triumf: en
illude-rande konst som kunde tävla
med fotografi: en tavla som
likt ett öppet fönster visade oss en bit
av naturen samt utförd från första
penseldraget till sista framför själva motivet —
»på platsen», som det hette.

Låter icke detta som en saga för oss,
vi som nu hunnit begå både
expressionism, futurism och kubism ? Ali bildande
konst svänger mellan tvenne yttersta
poler, som jag vill kalla panoptikon och
metafor. Tiden går fort, och mellan
pendelsvängningarna ligga icke som förr långa
enhetliga epoker. Och det gamla
betraktelsesättet fortsätter vid sidan av nya,
som avlösa varandra.

Gentemot åsikten att bildkonstens
uppgift var att »återge naturen» har det nya
seklet uppställt en annan, vars ställning
till naturen som motivkälla bäst belyses
av en erinran hur Robinson Crusoe lärde
Fredag att förstå ett främmande språks
hemligheter: han gick att hämta föremål,
som han visade, och uttalade så det ord
som representerade objektet. Konsten att
tala eller skriva har börjat när man
funnit ljud eller tecken, som betecknade
föremål, så att man slapp hämta och
förevisa dylika. Konsten att måla har börjat,
när man i stället för att bokstavligen och
minutiöst avbilda det enskilda objektet

eller så att säga hämta det med penseln
funnit ekvivalenta eller likvärdiga tecken
som representera dem i stark men
uttrycksfull sammanfattning eller resumé.
Alltså: representera föremålen är icke
detsamma som att reproducera dem i
deras yttre hölje, kontrollerbara på
millimetern i avseende på alla dess detaljer,
ja det är icke ens som Taine säger att
blott utvälja dess mest karakteristiska
beståndsdelar, men fastmer att ersätta
summan av detaljer — hela objektet —
med en beteckning, som i viss mening
alltid blir allegori och metafor. —

Konsten har alltså en bestämd
dragning åt den ena av de ovannämnda
polerna, och ju mera hon närmar sig denna
renodling ju intimare blir sambandet
mellan alla de olika konsterna: bildkonsten
som »föreställer» och arkitektur och
musik som icke »föreställa». — För att
definiera vad konst är, måste man alltid ta
hänsyn till ali konst, icke endast tavlor
och skulptur. — Alltså »konst» behöver
icke »föreställa» eller vara »art
représen-tatif»; detta synes mig bliva den logiska
konsekvensen när man övergav den
illuderande naturalismen och då man
vände ryggen åt panoptikon, hur
fruktansvärda hinder lagen om trögheten
lagt och fortfarande lägger i vägen för
erkännandet av denna konsekvens. —
För att exemplifiera detta är kanske

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free