Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Sto ekko Ims teatrar
Av Carl G. Latirin
S–-A JAG NU BÖRJAR den
/ I I femte femårsperioden av dessa
f / J teaterartiklar, kan jag ej undgå
V__att tänka på det salomoniska
ordet »intet är nytt under solen». Och
detta gäller icke blott innehållet i dessa
artiklar, utan också teatern. Doktor René
Fülöp Miller skildrar hur på vissa scener
i det bolsjevistiska Ryssland på den s. k.
»befriade teatern» man nu söker efter det
»ultrateatraliska» och inlägger av denna
anledning rena cirkustrick. Var det ej så redan
fallet på den engelska teatern under
Shakespeares tid med dess högt skattade
clowninlägg? Har icke teatern under det
femtedels sekel, som i dessa teateröversikter
behandlats, liksom under hela den tid den
existerat »varit på förfall»? Och liksom fru
Bosses förtjusande anlete får något av
Elektragrymhet, då hon siar om Thalias
sjunkenhet, så åkallade säkert den skäggige
karl, som bakom masken spelade Elektra
i gamla Grekland, Herakles för att med ed
bekräfta, att den sceniska recitationskonsten
gått tillbaka under det senaste decenniet.
Blott en sak inom den sceniska världen
har varit alldeles ny, har aldrig
förekommit vare sig under antiken eller under
nyare tider: Herr Svennbergs nyårsönskan
att 1924 måtte bli lika bra som 1923 för
den Dramatiska teatern.
Liksom Tor Hedbergs
»Nationalmonumentet» var den stora framgången under
våren 1923, så blev Otto Benzons
Föräldrar under höstsäsongen så uppskattad av
publiken, att tredjedelen av alla
teaterkvällar hade »Föräldrar» på programmet.
Problemet föräldrar och barn är ett av de
ofta förekommande dramatiska problemen.
Oidipus, Kung Lear, Fadren äro klassiska
exempel, och på allra sista tiden har bar-
nens ställning till föräldrarna med
psykologisk sanning skildrats i Paul Géraldys
pjäs »Bröllopsdagar».
Den vanligaste fadersuppgiften på
teatern under äldre tider har varit att av
sociala eller ekonomiska skäl hindra de
ungas lycka. Fadern fick, förmodligen dock
endast av den äldre teaterpubliken,
sympati för sin klokhet och förståndiga
motsträvighet gentemot de älskandes opassande
iver att gifta sig. Så var det under
1600-och 1700-talen; under 18oo-talet blev
föräldrarnas motstånd mot den enligt de
romantiska idealen mest vördnadsvärda av
alla känslor, kärleken, mindre tilltalande
även bland de högre åldersklasserna av
teaterpubliken. Den grundliga förändring,
som skett i uppfattningen om rätten att
välja make eller maka, har varit så
fullständig, att t. o. m. konungasöner, ja
bondsöner, numera anses böra få välja själva.
»Föräldrar» upptogs litet grinigt av vissa
representanter för Köpenhamnskritiken.
Varför? Därför att det var dåligt, svara
förmodligen de missnöjda. Skulle man icke
kunna tänka sig, att åtskilliga blevo
miss-lynta över en författare, som varit kvick i
43 år. Man kan vara lärd hur länge som
helst utan att det skadar. Lörd Acton
talar om en tysk vetenskapsman, som skrev
om Homeros 1806 och fortsatte att skriva
om Homeros på 1870-talet. Men bleve
man ej litet undersam, om man finge höra,
att en person, som skrev ett lustigt
proverb för att roa Lovisa Ulrika, skrev ett
annat för att göra ett nöje åt drottning
Josefina: Får man så veta, att den herre,
som roat så länge, befinner sig i de allra
lyckligaste sociala, ekonomiska etc.
förhållanden, så äro människorna ej ens i
Danmark bättre än att något liknande
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
