- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
205

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Immanuel Kant. Några ord till tvåhundraårsminnet av hans födelse. Av Alf Ahlberg - Ungdomens sommar. Av Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Im manuel Ka n t

på någon glänsande genialitet; han var
en vanlig tysk professor, som fyllde sina
plikter med nit och trohet och framlevde
sitt liv så regelbundet, kringgärdat av
så pedantiska principer, att de goda
borgarna i Königsberg plägade ställa sina
ur efter de tider, då han punktligt
företog sina promenader. Det finnes hos
Kant varken något av Fichtes flammande
pathos eller Schellings konstnärliga
temperament. Han är ett ljus som brinner
med en klar och stilla låga. Och dock
ligger över Kants hela liv och
personlighet en egenartad charme, som
speglar sig i hans skrifter. Det glimtar ofta
nog till i hans öga en fin glimt av den
sokratiska ironi, som hos honom så väl
som hos den store atenaren innerst
bottnar i en omutlig redlighet och
sanningskärlek. Kant hade rykte för att vara en
fin och belevad världsman och som sådan
framträder han ock i sina populära
skrifter, t. ex. den lilla för oss svenskar sär-

skilt intressanta satiren över
Swedenborg. Men bakom denne världsman stod
en större: en man, som mer än allt
annat i himmel och på jord älskade
sanning och rätt. Det klappade ett varmt
hjärta under professorsnattrocken och en
brinnande ande bodde i den magra och
knotiga stofthyddan. —

På ett papper från Kants sista år —
det åttionde — fann man med hans
darrande hand präntade den nittionde
psalmens tunga ord: »Sjuttio år varar vårt
liv och då det bliver långt åttio. Och
när det såsom bäst är, är det möda och
fåfänglighet». Att ett människoliv, när
det som bäst är, är möda och arbete —
— förvisso hade den trötte gamle
tänkaren i rikt mått fått erfara det. Men
att en människas verk — ali salomonisk
visdom till trots ■— icke behöver vara
fåfänglighet, icke, när det som bäst är, är
förspilld möda, detta tillkommer oss, åt
vilka Kant lämnat sina tankar i arv, att visa.

UNODOMENS SOMMAR

Av GUSTAF ULLMAN

»Stora, bleka

sommarstjärna i furudunklet!

Ser du veka,

skära barmar

sig i dina strålar löga?

Eller varför

står du fjärran

stilla bortom svarta skogar?

Är det ej en blick, du fångar

ur ett varmt och längtande öga?

Eller, stjärna,

vet du mig en väg,

en stig i mossan med fina
skygga fjät, så säg!

Ser du någon barrskogskransad glänta,

där en rosigt fager jänta

låter längtans tårar skina

för din bleka

sommarblick i skogen?

Eller varför

står du fjärran,

stilla, veka

stjärna!» —

205

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free