Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Zorn. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Fåhræus
Högre stodo de tidiga akvarellporträtten
och framställningen av Antonin Prousts
något roué-artade typ samt Coquelin
ca-dets rörliga mask- Men djupare och mera
intima verka familjeporträtten, närmast
självporträtten, den kärleksfulla
skulpturen av mormodern samt bilderna av fru
Zorn.
Mästaren, som skall ha indelat
kvinnorna i två klasser: »alla andra»
kvinnor å ena sidan samt fru »Emma» å den
andra — visar i skildringen av sin maka
genomgående ett djupare inträngande i
karaktären än i sina övriga kvinnobilder.
Bröstbilden, där hon läser tidningen, är
ett gediget arbete. »Emma (i röda
kappan) och Mouche» tillhör hans toppsaker.
Svagare är porträttet av fru Zorn med
portföljen, där klädningens röda bryter
sig förstämmande kallt och hårt mot det
gula i den vidstående tavelduken.
Med ej mindre kärna och samtidigt
lovvärt fritt från tillgjordhet eller
försköning målar Zorn sina självporträtt, som
framställa honom i alla åldrar, ända från
den unge Aladdin, som med sitt av hälsa
strålande ansikte redan satt foten på
lyckans hjul, till det stora förut nämnda
självporträttet från 1917, som med en
omutlig självrannsakan ger oss hans
tunga, av lidelser genomgrävda drag. Den
här meddelade, från ett mellanstadium
stammande bilden visar den 36-årige
konstnären från hans älskvärdaste sida som
den trogne arbetaren och gode sonen.
Men mest givande är måhända den kända
etsningen i träsnittsstil med den berömda
inskriptionen (»Hans verk visa vad han
ville»), emedan den bättre än någon
annan visar oss den ärlighet i Zorns blick
på verkligheten, som var en av de bästa
egenskaperna i hans konst.
På det hela finner man de ädlaste och
mest själfullt uppfattade porträtten bland
hans etsningar. Den storstilade
framställningen av Renan intar därvid en plats
för sig. Men även till bilden av Madame
Simon och Senator Mason, för att endast
nämna ett par exempel, finner man
svårligen motstycken bland hans måleriska
æuvre.
* * *
Mot slutet av 80-talet var det
emellertid en annan uppgift som mer än
porträtten tog hans konstnärliga krafter i
anspråk.
För den nakna kvinnokroppens
skönhet hade han under sin utbildning redan
tidigt visat en öppen blick. Under
akvarelltiden framträdde denna kult ännu
jämförelsevis sökande och under mera
grann-laga former. Men när ynglingen växte
till man, och konstnären samtidigt fått
den för ändamålet mera lämpade
oljefärgstekniken fullt i sin makt, bröt han
likt en ny Actæon slöjan!
Den nya linje i sin utveckling, han
härmed slog in på, kom för den svenska
konstens nyfödelse att ha en stor
betydelse. Varje renässansrörelse söker sig
ju tillbaka till livets urkälla för att,
hämtande kraft ur kroppskulturen, slunga en
ny våg av livsvarm skönhet ut över
landet. Så var det under den italienska
renässansen på 14- och 1500-talet liksom
under den flamländska på 1600-talet. Och
samma förlopp tog nyfödelsen av vår
svenska konst på 80-talet.
Och när nu Zorn med en medfödd
härskarrätt lade beslag på detta motiv,
så blev han i viss mån en centralfigur
i vår moderna målarskola. Gör man det
tankeexperimentet att eliminera
Josephson ur 80-talets konstnärskonstellation,
så skulle visserligen därmed vår kolorit
förlora sin gloria. Ströke man Carl
Larsson, skulle det soliga löjet över
helbilden bortdö. Och utbrötes
Nordström, skulle grundtonen i vår
landskapskonst förtona. Men allt detta skulle dock
endast betyda enstaka förluster utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
