Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rhytmer. Av Hugo Gyllander - Gudasönerna - Uppenbarelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Gy liander
»Och därför skolen I som mänskor dö» —
som människor, som svaga, arma ting
av tomma ord och stoft —
och detta stora, som ni strävat till,
och som ni sökte, där det icke fanns,
skall fladdra bort, med höstlövs vissna glans,
framför er stapplande och trötta fot.
Jag sade dock en gång: »I ären gudar»!
De stackars gudarna — som irra kring
mot ständigt nya mål! Som aldrig se
det enda, som blev satt av evighet,
och som så tydligt, högt och klart dock står
i fjärran för vart öga, som förmår
att se det enklaste.
Det faller mörker över livets väg —
I strid om tusen mål, som växla jämt,
små gudasöner nöta ut sin kraft
för att bli gudar, efter egen tro
och egna tycken — till dess öknens vindar
sitt torra stoft hän över hopar strö,
som stupat, för att blott som mänskor dö.
Och dock, det gamla ordet klingar än,
som dunkelt tal, men ljust av hemlighet,
av kraft och tro:
»I ären gudar och den Högstes söner».
Uppenbarels e n.
Et sermo Domini erat
pre-tiosus in diebus illis: non reat
visio manifesta.
1 Samuel. 3 (Vulgata.)
»Ett tal från Gud — ett ord, ett verk av Gud —
i dessa dagar sällsynt var. Och ej
en tydlig syn förnummen.»
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
