Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erik Axel Karlfeldt. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Axel Karlfeldt
r®!KÉg^S?!
Karlbo i F o l k är ?i a, E. A. Karlfeldts föräldrahem.
medvetet syftat ditåt: något underjordiskt,
dämoniskt, en klang av hedniska
bockhorn vid en underlig häxsabbat. I hans
tidigare diktsamlingar var detta drag föga
märkbart, även om man nu efteråt tror
sig känna igen det i en viss bunden
våldsamhet, som någon gång kan prägla
tonfallen även här. Det var först i »Flora
och Fomona» som hela denna fränt
doftande, ljusskygga bolmörtsflora med
ens stod i full blom. Och frågan är väl,
om han någonsin skrivit något mer
absolut originellt än ett par av de hithörande
dikterna, »Häxorna» t. ex. Man är nästan
böjd för att tro, att han själv gått i lära
hos någon häxmästare, som skänkt honom
en inblick i sina fördoldaste hemligheter.
Eljest blir det svårt att förklara tillkomsten
av en dikt som sången om Isacharum,
så olik allt annat med sin sjuka dröm
bortom tid och rum, sina hemlighetsfulla
glimtar från uråldriga, förgätna
tankevärldar och sin långa, sugande melodi,
som ringer i örat tills man tror sig aldrig
kunna bli fri den.
Att en hel föreställnings- och
motivkrets sålunda behövt årtionden för att
arbeta sig fram i dagen visar bättre än
något annat, hur långsamt Karlfeldts
utveckling förlöpt. Han debuterade sent, vid
31 års ålder, och ändå kan knappast
»Vildmarks- och kärleksvisor» sägas röja
den blivande mästaren. Ännu i »Flora
och Bellona», som kom ut då han fyllt
54 år, röjer han alldeles nya och oväntade
sidor: det bistra patos, som går genom
»En pesthymn» och »Till en
jordför-värvare», satiren i »Demagogisk söndag»
och »Till en proletär», den underbart
rena och stilla vistonen i »Sjukdom» och
den tungsint karga, gripande realismen
i »Fattigmansvisor». Hans dikt är ett
tungt vin, som krävt tid för att mogna.
Men just därför förblir han inte som så
många andra skalder en evig yngling,
utan når fram till mannaårens klara
besinning, han blir fullt färdig inte bara
som konstnär, utan också som människa.
Ingenstädes i svensk diktning klarnar
aftonen mot så väldiga rymder som i
hans »I passionsveckan». Och till och med
den sällsamma, grumliga trollbrygd, som
kokar och bubblar någonstädes i de
skummaste vrårna av hans själ, renas till
harmoni i den underbara dikt, en av de
största på vårt språk, som han kallar
»Häxritt».
Det ytterligt sammansatta och
mångskiftande i Karlfeldts dikt hänger emeller-
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
