Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- V. A. Koskenniemi. En finsk skald. Av F. E. Sillanpää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. E. Sill a np ä ä
mån, men en viss livet igenom bevarad
brådmogenhet har ■— beklagligt nog •—
som en lika kraftig faktor tillfört den en
lätt koketterande, stundom odräglig
nonchalans och brist på fasthet i
uppbygg-ningen. Med alla sina lynnesdrag
betecknar emellertid Leinos alstring den
finskspråkiga konstlyrikens gyllene
ynglingaålder. Jämsides med honom äro att nämna
Larin Kyösti, den finska diktningens mest
typiske sångare, och O. Manninen, vars
till omfånget ringa alstring genom sin
intensiva knapphet i formen och sin
individuella upphöjdhet förlänar honom ett
betydande, men samtidigt något isolerat
hedersrum, ej så helt olikt mot vad fallet är med
Kramsu.
V. A. Koskenniemis alstring betecknar
den finskspråkiga lyrikens myndigblivande.
Dess kännetecknande lynnesdrag ha från
första början varit ett andaktsfyllt allvar
inför dikten och livet, ett från de
nationella gränserna frigjort allmänmänskligt,
eller kanske snarare europeiskt väsen, en
värdig och tillitsväckande helhetsprägel i
smak och form och tankens kritiska
mognad. Koskenniemi har knappast skrivit en
enda strof som ej syftar till något mera
än ungdomlig diktare-elegans; under hans
patos kan man städse avlyssna det
skapande livets puls. Kort sagt: i hans
diktning finnes alltid det som skänker dikten
förklaring och tillvarorätt —- den är en
omedelbar yttring av den strävande och
kämpande mänskliga expansionen, en
markvinning på den enda väsentliga stridens
fält. Det är väl de egenskaperna som ha
gjort, att Koskenniemis diktning har vunnit
en efter förhållandena stor spridning, oaktat
den är nog så aristokratisk till sina yttre
drag. Under det senaste årtiondet har han
obestridligen varit den aktiva finska
lyrikens ledande namn.
* S:
*
Veikko Antero Koskenniemi är
öster-bottning, född i Uleåborg 1885. Fadern
var lektorn i de klassiska språken Anders
Forsnäs, modern ävenledes av pedagogsläkt,
dotter till elementarskolelektorn Hällberg.
Bägge voro Uleåborgare; fadern
härstammade från den svensktalande
kustbefolkningen i Kronoby. Som en egendomlighet
kan nämnas, att det var en betydande
åldersskillnad mellan föräldrarna: fadern var
46 år då han gifte sig, modern 18. Den
blivande ^skalden miste sin far redan vid tre
års ålder, modern lever ännu. Uleåborg,
den stilfulla gamla hamnstaden, som också
eljes ofta kommer på tal i Finlands
litteraturhistoria, blev fästepunkten för Koskenniemis
barndomsupplevelser och barndomsminnen.
Sammalunda har det omgivande
österbottniska landskapet satt djupa spår i hans
lyriska och filosofiska temperament, i
synnerhet sedan den stora stenstaden
Helsingfors’ upplevelser givit det en kraftig,
mot-sättningsfylld och ganska befruktande
bakgrund. För anhängare av miljöteorin skulle
det säkerligen vara utomordentligt tacksamt
att undersöka Koskenniemis personlighet
och skaldekynne.
Diktarekallet torde tidigt ha gått upp
för Koskenniemi. Redan som yngling
offentliggjorde han under namnet Veikko Forsnäs
lyriska dikter i album och tidskrifter, och
efter att lia blivit student 1903 tryckte
han 1906 sin förstlingssamling »Dikter».
I denna samling, som omedelbart lade
grunden till sin författares rykte, röja sig
redan alltigenom de strävanden hos
skalden och personligheten, vilka sedan under
snart två årtionden alltjämt ha stigit högre,
vidgats och tilltagit i kraft. En av de allra
självständigaste granskarna av finskspråkigt
kulturliv, Volter Kilpi, skrev om denna
samling: »Det är någonting liksom
andakts-fyllt och religiöst över denna bok. När
jag hade läst boken och slagit igen
pärmen, rådde en lång stund en sällsam,
djup och upphöjd glädje i mitt sinne. Jag
hade åter fått leva en stund tillsammans
med en människa som står inför livet med
ödmjukt, redbart och ursprungligt sinne och
som med andaktsfylld håg söker tolka sina
oskrymtade syner. Just häri ligger denna
diktsamlings mest vederkvickande kraft och
dess skönaste löfte för vår litteratur. Om
denna styrkekälla håller sig vid makt hos
vår unge skald, då får vår bokvärld och
vårt folk framgent av honom mottaga
mången skänk av djupa, ljusbringande och
lyftande skönhetsvärden.»
Och dock är förstlingssamlingen ett
mycket typiskt ungdomsarbete sedd i
belysningen av författarens senare alstring. Den
nya diktvärld som denna samling tillförde
den finska lyriken, sammanstrålar i de båda
redan här ovan antydda polerna: den öster-
33°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1924/0366.html
