Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Medeltidens tyska konst. Av Paul Ernst. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Ernst
Elisabet. Ur besöksgruppen.
Staty i sten. Andre
Bamberg-mästaren, omkr. i 2 5 o.
/ dömen i Bamberg’.
folk, vars gudomlighet ännu är helt
naturbunden. Denna känsla framställes utan
förbehåll, kanske i sista stunden av sin
historiska tillvaro; och måhända beror
vår otillfredsställelse inför konstverken
från Greklands klassiska tid därpå att
konstnärerna redan ägde en annan, högre
religionskänsla, som strävar efter uttryck
och blott finner den gamla formen,
anpassad efter den tidigare känslan,
då man kunde finna en utväg genom
att förstora människokroppen till
övernaturliga mått och giva den ett besjälat
ansikte som icke passade den.
Denna Afrodite-tron motsvaras av
Kristus på korset i Minden. Liksom i
den fornsachsiska dikten om frälsaren är
Kristus uppfattad som härskaren. Mot
ali fysisk möjlighet hänger han med raka
armar och rak kropp på korset: han
har herravälde över sin kropp genom
fasta senor och ben. Den svårmodigt
föraktfulla munnen, som uttrycker
övervunnen smärta, den skarpa linjen nedåt
från näsvingarna, kindernas och
tinningarnas stora, stelt avgränsade ytor, det
slutna ögat i sin underbart förnäma
fördjupning, allt uttrycker ett tillstånd som
ligger mitt emellan orden: »Fader, förlåt
dem, ty de veta icke vad de göra» och
»Det är fullbordat».
Jag föreställer mig att kristendomen
ursprungligen var en mysteriekult inom
en herreklass i Grekland och blott
genom egendomligt länkade skickelser och
missförstånd blev till en religion för de
undre lagren och sedan till allmän
folkreligion. I dess dokument hava spår
kvar-stannat från alla de skiften den
genomgått från adlig tro till pöbelgunst, från
borgerlig rättskaffenshet till borgerlig
känslosamhet och ängslig osäkerhet. Varje
tid tager ur kristendomen det som
lämpar sig för den. Den tyska kejsartiden
tog allenast härskartron: att härska är
stolt helighet och frivilligt lidande.
Ett konstverks betydelse bestämmes
genom dess känsloinnehåll, som måste
vara framställt med de efter konstverket
lämpade medlen. Denna adliga känsla’är
förvisso det högsta som hittills funnits i
mänskligheten, konstverk som uttrycka
den måste också vara de högsta konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
