Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fredrik Böök. Av Knut Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kn u t Ha g b e r g
kan när den är äkta spegla ej endast sin
författares egenart utan även allt det
djupast karakteristiska i den tid då den kom
till. Böök utgår från en liten dikt, hans
analys växer till att omfatta en människa
och det svårfångade begrepp man kallar
tidsandan, från ett konkret estetiskt
problem växer den till att omfatta de mest
vitala kulturproblemen. Så visar Böök i
Sveriges moderna litteratur hur de enskilda
litterära skapelserna under åttio- och
nittiotalen alla — mer eller mindre tydligt
■—- stå i det intimaste samband med själva
tidsskedet och hur de samlade giva en bild
av detta. Men utgångspunkten är alltid
den estetiska analysen, och frågan är, om
det ej är genom denna frivilliga och stränga
begränsning Böök lyckats så klart belysa
ett av de svåraste och dunklaste problem:
förhållandet mellan diktaren och hans tid.
Och för tidsandan glömmas ej individerna,
de litteraturhistoriska porträtten framträda
med skarpa och tydliga drag. Ville man
av dessa särskilt framhålla något enstaka,
så skulle man kanske närmast nämna den
rent geniala karakteristiken av Wallin och
den vackra och estetiskt så utsökt
finkänsliga studien över Fröding.
I viss mån är det samma metod Böök
tillämpar i den stora monografien om
Tegnér. Sällan har en bok blivit sä grundligt
missförstådd av kritiken som detta arbete, och
helt är Böök själv kanske ej utan ansvar för
missförståndet. När man i allmänhet talar om
Bööks Tegnér-bok, fattar man den som en
gigantisk tillämpning av en enda tes: att
den götiska rörelsen är en produkt av den
tyska filosofiska idealismen. Denna tes är
för det första icke ursprungligen framställd
av Böök utan av Albert Nilsson i hans för
uppfattningen om Tegnér epokgörande
avhandling Tegnérs filosofiska och estetiska
studier; även i en studie över Neikter har
Nilsson understrukit den fundamentala
differensen mellan 1700-talets fornnordiska
rousseauism och den romantiska
göticismen. Fastän Böök utförligt visar denna
uppfattnings vittgående konsekvenser är
det dock ej alis häri man har att söka
hans Tegnér-boks originella värde. Detta
är att söka i andra av bokens
egenskaper. Först har Tegnérs tidigare lyriska
diktning gjorts till föremål för en rad
ingående och uttömmande analyser. För det
andra går Böök här som alltid från dikten
till diktaren, och hans stora bok är och
förblir också den stora karakteristiken av
Tegnérs personlighet. Trots Evert
Wrangels lärda, sunda och grundliga biografiska
arbeten hade det i det längsta i
litteraturhistoriska kretsar cirkulerat något
besynnerliga uppfattningar om människan Esaias
Tegnér; man har till och med från
officiellt akademiskt håll hört hypotesen, att
Tegnér tecknat ett självporträtt i Jättens
hemska gestalt. Alla sådana omdiktningar
av Tegnér torde efter Bööks arbete vara
omöjliga; Böök, som själv är oberörd av
tidens många sjukdomar, har förstått och
klargjort det djupast värdefulla hos
Tegnér, hans strålande idealism. Saknar man
förståelse för denna, kommer man aldrig
att förstå den tegnérska dikten. I en studie
över Tegtiér som brevskrivare —- författad
redan år 1912 — har Böök tecknat ett av
sina yppersta porträtt, och det fasta
greppet om ämnet kvarhålles genom hela den
stora monografien. Till sist har Böök i sin
framställning av de napoleonska krigens
återspegling i Tegnérs dikt givit kanske
det främsta provet på sin förmåga att i de
litterära verken höra tonerna från den
världspolitiska konserten. Detta avsnitt i
Tegnérboken hade ej kunnat skrivas av
någon man som endast haft förståelse för
litteraturen och ej därjämte för staternas
öden och de stora händelsernas sammanhang.
Ett rum för sig bland Bööks böcker
intager hans biografi över Stagnelius. Om
den störste av våra egentliga romantiker
visste man ej mycket när Böök omkring
år 191 o på allvar fördjupade sig i hans
diktvärld. I en rad avhandlingar och
framför allt i kommentaren till
Vitterhetssamfundets upplaga av Stagnelii skrifter lade
Böök ner förarbetena till den slutgiltiga
biografien, spred ljus över det dittills länge
oförstådda, över de dunkla och
svårbegripliga dikternas innebörd, klarlade gången i
skaldens utveckling och sammanhanget i
hans idévärld. När han så efter många års
forskarmödor fullbordade den stora
levnadsteckningen, blev också boken — jämte
Lamms bok om Swedenborg — den
förnämsta och mest uttömmande monografi
som ägnats en svensk författare. Även som
den historiske vetenskapsmannen bevarar
Böök sina främsta egenskaper som
skriftställare: i hans bok om Stagnelius
förenas den kritiska objektiviteten med den
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
