Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Madonna och Mirakel. Ett blad i den medeltida franska diktningens historia. Av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilding Kj elim an
Teodorus och Abraham.
Ur Soissons-handskriften av G. de
Coincy’s mirakler.
åminnelsen av gudamoderns födelse. Han
får ock i uppdrag att kungöra Guds vilja,
att denna fest må firas även på jorden,
vilket framställes som upprinnelsen till
Marias födelsefest den 8 september.
Ytterligare andra mirakel avse att vindicera
gudomlig hävd för bikten, för celibatet,
för vissa gudstjänster och böner, ja,
miraklet har även, vilket ju är mycket
naturligt, utnyttjats i den religiösa
propagandans tjänst.
En sådan tendens framstår alldeles
otvetydigt i en serie mirakler, som vilja
påtagligt inskärpa den kristna religionens
förtjänster och dess kraft gentemot andra
trosbekännelser. Till denna kategori hör
en berättelse, som kunnat ledas tillbaka
till en under iooo-talet i Konstantinopel
författad predikan och som handlar om
köpmannen Teodorus och den oredlige
juden Abraham. Teodorus hade av denne
lånat en summa penningar, men då han
ej hade någon säkerhet att lämna juden,
finner han på att som pant erbjuda honom
en bild av den heliga jungfrun, som fanns i
en kyrka i Konstantinopel. Därefter reser
Teodorus till Alexandria, där han lyckas
samla en ofantlig förmögenhet. Lånet,
som var ursprunget till densamma,
glömmer han emellertid bort; först dagen före
förfallodagen kommer han ihåg det. Han
blir förtvivlad, då han inser sin synd
emot den heliga jungfrun — han hade
ju förpantat hennes bild — men i
förhoppning på Vår Frus hjälp och makt
att hjälpa, innesluter han i ett skrin
den summa han är skyldig Abraham
och sätter skrinet i havet. Och hans
förtröstan kommer ej på skam. Då
Abraham, genom en av dessa tillfälligheter,
som spela en så bestämmande roll i
dessa berättelser, på förfallodagens
morgon kommer ned till havsstranden för att
speja efter den väntade gäldenären, finner
han skrinet, öppnar det och finner där
beloppet för sin fordran. Han är
emellertid oredlig nog att hemlighålla detta
och gör i stället en anmälan om att
skulden ej blivit betald. Då Teodorus
någon tid därefter åteirkommer, blir han
också ställd inför rätta och egendomligt
nog i kyrkan, där Mariabilden finns.
Han kan naturligtvis inte bevisa, att
Abraham fått igen sina pengar, och man
står just i begrepp att döma honom, då
ett nytt under inträffar. Madonnabilden
öppnar sin mun och förtäljer hur allt
gått till. Man finner skrinet på angiven
plats, och sveket är omintetgjort. Juden
beslutar då, ångerfull och överbevisad om
sin synd, att lämna hela sin egendom åt
de fattiga och övergå till kristendomen,
vilket exempel följdes av många judar
i Konstantinopel.
En kristen ser i historiens gång
resultatet av ett gudomligt ingripande, och
det är klart, att en mängd berättelser
om hur Gud genom sin heliga moder
hjälpt de sina, skall ha varit i omlopp i
den medeltida kristna kyrkan. En dylik
berättelse anknyter sig till staden Chartres’
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
