Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Strömningar i svenskt 1900-talsmåleri. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strömningar i svenskt i g o o -
talsmåler i
dem — de dekorativa expressionisterna
— är den häftiga rörelsen, gesten, den
böljande eller brutna linjen, hettan och
raffinemanget i färgen — ett barockt
drag. Makarna Grünewald och Leander
Engström höra framför allt till denna
grupp, i något mindre grad Nils Dardel
och Einar Jolin. Det är framför allt dessa
målare som för den stora allmänheten
framträtt som den moderna konstens
svenska representanter, ett band
hänsynslösa kondottiärer med brokiga vimplar
på lansarna och i tal och åthävor ett
självsvåldigt förakt för borgerlig sed och
smak. De äro i motsats till
västkustmålarna kosmopoliter, och storstadens
nervösa rytm klingar ut från deras dukar.
Matisse är deras mästare, och den
upptända koloriten, det sensuella
raffinemanget, den virtuosa förenklingen, det
dekorativa ytmaneret ta de närmast från
honom. Men också här finns naturligtvis
en förbindelse bakåt, till tidigare svenskt
dekorativt måleri, speciellt Carl Larssons
med dess böljande linjer, plana ytor och
ljusa färger. Bertil Damm, som nyligen
gjort de smakfulla teaterdekorationerna
till Shakespeares Othello, visar sig både
i sitt tycke för italiensk renässanslinje
och sin blonda lyrik som direkt
efterföljare.
Vad dessa unga 1900-talsmålare sär-
421
På bron. Oljemålning av Gösta Sandels. / p 16.
Tillhör dis pas c hören Conrad Pinéus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
