Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Stockholmsbilder från fem århundraden. Av Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S t o c k h o lm s b i l der från fem århundraden
Drottninggatan. Litografi av Ferdinand Tolli?i. i 8 ‡o-tal et.
ansträngningen. Krafterna äro uttömda,
landet ruinerat, och byggnadsverksamheten
ligger till större delen nere, om jag frånser
slottsbyggnaden. Vid mitten av
århundradet börjar verksamheten ta ny fart för att
under den gustavianska tiden stegras i
större och monumentalare former. Det
är arkivarien dr. Ivar Simonsson som fått
på sin lott att skildra frihetstidens och den
gustavianska tidens Stockholm, och han
har skilt sig från uppdraget på ett sätt som
gör honom ali heder. Texten är inte
endast rik på kulturhistoriska notiser, ofta av
högt värde, utan ger också en förträfflig
orientering i den samtida konsten, försåvitt
denna berör stadens topografi. Det är
egendomligt att se hur sparsamt bildmaterialet
flyter fram under i 730—1 740-talen.
Tydligare kunde inte gärna den allmänna
depressionen manifesteras. Det är egentligen först
på 1760-talet som det kommer friskare fart
in i Stockholmsskildringen. Det senare
i 700-talets båda yppersta namn på detta
område äro Säfvenbom och Elias Martin, som
också dominera bildmaterialet från denna
tid och även fått en förträfflig
presentation i Simonssons text. Man har ofta fram-
hållit den klara topografiska karaktären i
Säfvenboms bilder, som i sin lugna,
harmoniska hållning och sitt genomskinliga
ljus synas mig träffa en specifikt
stockholmsk ton. Vår svenske Vernet är väl
ingen betydande konstnär men
alltigenom gedigen och sympatisk. Om
Säfvenbom helt och hållet är skildrare, så är Elias
Martin förklararen. I hans teckningar och
akvareller får staden ett egendomligt
vibrerande liv. Det skimrar, spelar och leker
i dessa blad, som äga en fin naiv
uttrycksfullhet i linjerna och en betagande doft i
färgen. Betrakta för att ta ett par exempel
Utsikt av Stockholm från Rörstrandsvägen
i Statens historiska museum, så mjuk,
doftig och levande i ljuset, eller Utsikt mot
Stockholm från Spinnhusbron med staden
i fonden, i Nationalmuseum,
genomskinlig och klar som pärlan i sitt skal. Så ser
och uttrycker sig endast en inspirerad
lyriker. I brodern Johan Fredrik Martins
konst blir färgen kallare, mera blå.
Topografiskt äga emellertid hans blad ett högt
värde. Främst bland dessa står i min tanke
den stora utsikten från Mosebacke med
sitt rika och roande figurstaffage. I Des-
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
