Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Nationalteatret gennem 25 aar. Av Einar Skavlan - Blodet och språket. Av Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalteatret gennem 25 aar
Nationalteatret kan feire sin
25-aars-fest med ære. I øieblikket staar det høit.
Men elskere av scenens kunst speider
med en viss engstelse efter den forny
else, som maa til for aa betrygge frem-
tiden. Det gjelder baade ledelsen og
skuespillerne. Nationalteatret er blitt en
viktig norsk kulturfaktor, og fordringerne
til det maa aldrig slappes.
BLODET OCH SPRÅKET
Av HUGO GYLLANDER
Nei mezzo del cammin —
"På mitten av min levnads väg" — när krönet
är nått, och stigen sluttar, ser jag åter
ett ögonblick tillbaka, stilla, lugnt,
och nästan liknöjt.
Vad jag brutit har,
är mitt — och vad jag älskat, drömt och tänkt,
är också mitt, och det skall följa mig
mot dunkla nejder.
Om det kan bära, är det väl. Om ej,
är felet mitt.
Men när jag skådar åter
mot gamla brustna ungdomsillusioner,
hur mycket främmande och tomt jag ser!
Och själva landet tycks mig sjunka ner
bak havets rand,
som vore även det ett främlingsland.
Jag aldrig ägt en fotsbredd jord, och staden
förmår väl knappast mana fram en syn,
en varm, en levande, av land och folk —
Men vad jag äger, vad jag innerst har
av gångna släktens liv, det lever kvar!
W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
