Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Joseph Conrad. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joseph Co 11 rad
och inför den klarainsiktenom verkets
svårigheter. I denna krävande ensamhet förlorar
till och med ropet om 1’art pour 1’art sin
eggande klang av skenbar immoralism.
Det hörs som en viskning långt borta, ofta
obegriplig, men då och då istånd att skänka
en smula uppmuntran.»
I sin psykologi är Conrad allt utom
romantisk. Han är en oblidkelig
hjärte-rannsakare; han döljer ingenting, förskönar
ingenting. En tainesk aforism fastslår, att
visserligen är det sköna skönast, men det
fula är också skönt — nämligen när en
stor konstnär berör det. Därför blir Conrad
aldrig rå och motbjudande; under hans
hand förlänas åt allt material positiva
konstnärliga kvaliteter. Men icke desto
mindre går han till sitt analytiska verk
med en grundlighet som gjort, att inte
endast Henry James utan även Dostojevski
ofta blivit nämnd i samband med den
conradska själsdissektionen. Klagomål ha
framkommit från kritiker, som ansett att
hans psykologiska intressen fört honom för
långt; ibland inträffar hos honom som hos
James att skildringen och utredningen av
en tilldragelse ta längre tid, än själva
handlingen i fråga skulle gjort i verkligheten.
Han är outtröttlig i sitt klarläggande av
motivens och själskonflikternas tilltrasslande
härvor; för hans temperament, på samma
gång lidelsefullt och kontemplativt, kommer
allt an på att fullständigt och övertygande
få fram alla självuppgivelser och svagheter,
ali heroism och egenvilja, som tillsammans
konstituera ett människoöde. Men han
måste ha levande och ursprungligt material
att arbeta med; inför västeuropéens kalla
ansiktsmask gör han halt, om därför att
han icke kan tolka den eller därför att
han bakom den inte kan finna något av
intresse, är svårt att avgöra. Man skulle
kunna säga, att han är exotiker till sin
miljö, emedan han är realist och
sanningssökare till sin psykologi. Karakteristiskt
nog handla hans berättelser med europeiska
ämnen — romanerna The secret Agent
och Under Western Eyes samt ett par
noveller — om anarkister, — inte emedan
han älskar dessa vidare varmt, utan
emedan de äro honom möjliga att analysera.
Det är förklarligt, om för en man som han,
utrustad med ett omutligt krav på sanning
och personlig helgjutenhet samt under sina
karaktersdanande år ständigt ställd ansikte
mot ansikte med naturens evighetssymboler,
Europa stundom skulle komma att te sig
såsom platsen för en grotesk och
meningslös häxdans, där människorna
huvudsakligen synas ivriga att på varje ledig stund
med tillhjälp av ständigt förbättrade medel
för ställförflyttning skräckslagna fly bort
från det outhärdligaste av allt, — från
tomheten, — från sig själva.
Conrads självständigt formade livssyn
samt hans maskulina och heroiska
temperament komma på ett förträffligt sätt till
synes i hans förhållande till sina
kvinnogestalter. Han är fri från ali feministisk
sentimentalitet och fadd salvelse i
skildringen av dem. För honom är inte erotiken
det allt uppslukande grundmotivet; det
finns likvärdiga passioner vid sidan av
kärleken. I hans verk möta oss
utomordentliga kvinnor, levande och rikt
individualiserade, societetsprodukter och
naturbarn av olika slag; men han idealiserar
dem ej, inrymmer dem aldrig någon
romantisk undantagsställning; den lidelse de
uppväcka eller själva brinna i, är endast
en tråd bland många andra i ödenas väv.—
»Kärlek», säger doktor Samuel Johnson lugnt
i sitt berömda Shakespeareföretal, »är endast
en passion bland talrika andra; och då den
inte har stort inflytande på livets summa,
har den endast inrymts en underordnad
plats i den poets verk, som tog sina idéer
från den levande världen och endast
skildrade vad han såg omkring sig». — Man
kunde säga något liknande om Conrad.
En kärlekshistoria, vilken i elementär kraft,
otvungen naturlighet och poetisk charm
kan mäta sig med den, som utspelas
mellan Jim och halvblodsflickan i senare delen
av »Lörd Jim», får man leta efter länge;
men trots allt är den i romanen endast en
episod, som väl tjänar till att förhöja
slutkatastrofens tragik men knappt på något
sätt bidrager till dess oundviklighet.
Nost-romo, den magnifike Capataz de Cargadores,
älskas av många kvinnor och dör för en
kvinnas skull; men då har hans personliga
öde redan fullbordats genom lockelser och
ambitioner, som haft föga att göra med
kvinnokärlek. I Youth, den novell med
vilken Conrad först slog igenom, talas intet
om kvinnor; lika litet i hans allmännast
bekanta berättelse Typhoon; han har skrivit
en hel roman, The Nigger of the Narcissus,
vari från början till slut inte förekommer
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
