Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Mörike. Av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖRIKE
A v ELOF HELLQUIST
Agnes.
Rosentid, hur snabbt förbi,
snabbt förbi
har din sällhet farit.
Dock, hur ljuvt det kunnat bli,
kunnat bli,
om han trogen varit.
Runt kring ängen klinga glatt,
klinga glatt
skördeflickans låtar.
Ej jag mer får lyckan fatt,
lyckan fatt
-intet mer mig båtar —;
smyger genom dalens ro,
dalens ro,
som i drömmar fången,
till det berg, där han sin tro,
han sin tro
svor mig sista gången.
Uppe invid kullens rand,
kullens rand
gråter jag vid linden.
På min hatt ett rosenband
från hans hand
fläktar lätt för vinden.
Soldatbr udeti.
Ack, visste vår kung och hans män,
hur präktig han är, min vän,
hur gärna han läte sitt liv
för sin kung och sitt älskade viv!
Ej stjärnor och band har han fått,
ett kors kom väl ej på hans lott,
general kan ej heller han bli.
Ack, vore från tjänsten han fri!
Där lysa från himmelens pell
tre stjärnor på Jungfruns kapell,
ett rosenband binder oss där,
och ett huskors väl sedan han bär!
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
