Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rokokons uppkomst. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokokons uppkorns t
rien känner lika litet som kulturhistorien
i gemen några absoluta nyheter; varje
form kan med framgång betraktas ur
synpunkten av dess sammanhang framåt
och bakåt, liksom åt sidorna. Då det
gäller ornamentikens historia har man
f. ö. kanske starkare än eljest inom den
bildande konstens värld just en
förnimmelse av hur allt flyter och hur
vanskligt det är att söka uppdela perioderna
medels kronologiskt fixerade gränslinjer.
Skulle man till sist söka att med
några få ord sammanfatta, hur rokokon
tillkommit, kunde man kanske uttrycka
saken sålunda: På grundvalen av den i
Frankrike skapade
Bé-rain-stilen och de
morfologiskt nya element, som
Meissonnier bringade
med sig från Italien,
därtill kraftigt förberedd
genom Oppenords
italieni-serade régence, uppstår
rokokon i Frankrike
omkring 17 2 5 för att därifrån,
under mer eller mindre
tydlig omvandling i
enlighet med nationella
smakprinciper, stråla ut
till det övriga Europa.
Det har varit vår
avsikt att här söka
klargöra rokokoornamenti-kens uppkomst, däremot
icke att följa dess vidare
utveckling, omvandling
och död. Flera gånger
har ju ovan påpekats, att en stils livslängd
merendels sammanfaller med en
generations. Även för den franska rokokon
stämmer detta in. På goda grunder räknar man
nämligen 17 5 5 som ändpunkt för rokokon,
för »Style Louis XV», och som
begynnelsedatum för »Style Louis XVI».
I dessa yttersta dagar, då klassicism och
nyantik åter äro på modet som sällan
tillförne, ha icke saknats röster, vilka velat
bagatellisera rokokons betydelse i
stil-historiskt hänseende. I Frankrike, där
denna stil dock uppstått och
åstadkommit sina i djupare mening högsta
konstnärliga resultat, har man under ivern att à
tout prix hävda den latinskt galliska
klassicismen som evig stilprincip velat betrakta
rokokon som blott en
episod i stilutvecklingen,
en tankegång för
vilken till och med en så
framstående forskare som
André Michel nyligen
gjort sig till målsman.
Det är mycket svårt att
tro, att denna uppfattning
skulle ha någon utsikt
att bliva normgivande.
Ty vilka sympatier man
eljest må äga i estetiskt
avseende, så kan man,
om man är opartisk,
dock svårligen blunda
för att sedan gotikens
dagar rokokon dock är
den enda i förhållande
till antiken mo7’fologiskt
självstä7idiga stil, som
ernått europeisk betydelse.
37 — Ord och Bild, jj:e årg.
5 77
Ko ns o l i
skulpterat trä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
