Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk lyrik. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ensk lyr i k
Av Sten Selander
ET KANSKE FÖREFALLER
underligt att behandla de båda
volymerna av Vers från väster,
Asplunds och Silfverstolpes
översättningar från engelska och
amerikanska poeter, under rubriken »Svensk lyrik».
Men var och en som stiftat bekantskap
med översättningssamlingarna i fråga, torde
förstå skälet till att så skett.
Ty till skillnad från de allra flesta
tolkningar av främmande poesi äro dessa inte
bara mer eller mindre ordagranna
avspeglingar av originalens yttre form, utan ha
också åtminstone i de allra flesta fall fångat
deras levande anda; de äro i främsta
rummet ett verk inte av filologer utan av
självständigt skapande lyriker. Visserligen är
det nödvändigt att fullt behärska både det
främmande och det egna språket för att
åstadkomma fullödiga lyriska
översättningar, men ensamt detta räcker inte till; minst
lika viktigt, om inte viktigare, är att ha öra
för det svårgripbara något, som upphöjer
vers till poesi. Det ha de båda översättarna
i utpräglad grad, och därför låta också
deras tolkningar läsa sig som fullgoda
svenska dikter.
Härmed skall inte alis vara sagt, att
översättningarna i fråga brista i filologisk
noggrannhet. Visserligen är det, som redan
påpekats från annat håll, skada att den
sällsynt lyckade tolkningen av Stevensons
underbara och skenbart oöversättliga
»Requiem» skall dragas ned genom en
missuppfattning av fjärde radens mening; och
i Davies’ »Barnet och sjömannen» har
översättaren tydligen läst »beans» i stället för
»beads» och på så sätt fått in några ganska
fatala bönor, där det borde stått pärlor.
Kanske skulle man kunna leta fram
ytterligare ett par avvikelser av mindre vikt —
man kan t. ex. fråga sig, om ordet
»kraftfull» i Housmans »Den döde» fullt täcker
originalets »hearty»; men dylika
inadvertenser äro i alla händelser ganska
sällsynta. På det hela taget är troheten mot
originalen anmärkningsvärd, särskilt med
tanke på svårigheten att överflytta vers till
den ordfattiga och ganska omständliga
svenskan från ett språk, som är så
utomordentligt rikt dels på synonymer, dels på korta,
ofta enstaviga ord som det engelska. Att
översättarna inte envisats att alltid få med
varje minsta del av originalet, utan hellre
offrat t. ex. något oväsentligt adjektiv än
versens välljud och naturliga fall, får väl
under dylika omständigheter snarast räknas
dem till förtjänst.
En särskild svårighet ligger i att
engelska lyriker tillåta sig friheter i fråga om
rim och rytm, som det knappast skulle falla
en svensk in att ta sig. När man ser hur
t. ex. Housman — som i »To an athlet
dying young» — oupphörligen kastar om
från jamber till trokeer på ett sätt som
knappast motiveras av den rytmiska
frasens byggnad, måste man säga sig, att det
är en smaksak ifall man skall följa
originalet i alla dess skiftningar eller
»normalisera» versen, så att den flyter mjukare
för svenska öron. Personligen skulle jag
vilja rösta för en något större frihet i detta
hänseende än de båda översättarna
till-lämpat; ty rytmen i det svenska språket
är ■—- förefaller det mig — distinktare,
mer staccaterad än i det engelska, vilket
har till följd att den svenska versen måste
bli lagbundnare eller åtminstone följa andra
rytmiska lagar än den engelska.
Speciellt tycks mig detta framträda i
de översättningar, Asplund verkställt. De
äro fyndiga, träffsäkra, eleganta, och han
Karl Asplund och Gunnar M. Silfverstolpe: Vers frå?i väster 1,11. Sthlm, Albert Bonnier.
Harry Blomberg : Jorden och jaget. Sthlm, Albert Bonnier.
Berit Spong: Högsal och örtagård. Sthlm, P. A. Norstedt & Söner.
662
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
