- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
21

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det moderna dramats fader. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det moderna dramats fader

haltigt galleri av människotyper; innan
man dömer hans konst för den sakens
skull, må man betänka, att
skådespelarnas maskeringsmöjligheter på den attiska
scenen voro ytterst snävt begränsade.
Den inskränkning, han därigenom ålade
sig, var f. ö. inte alltför svår; de
tillgängliga maskerna gåvo ett tämligen
fullständigt tvärsnitt genom dåtidens attiska
samhälle. Där är gamle herrn, sur och snål
eller hygglig och gubblystet förstående
för ungdomens snedsprång, men alltid så
sublimt filiströs som endast attisk och
fransk bourgeoisie förmått; unge herrn i
en mångfald varianter, men alltid elegant,
onyttig, svag för vin och svagare för
kvinnor; deras undergivna, om ock ibland med
åren något surnade hustrur och ärbara,
fastän esomoftast våldtagna döttrar; hela
följet av tjänstefolk, tölpiga drängar,
inpiskade betjänter, medkännande och
påhit-tiga kammarsnärtor;den makedoniska
officerskåren, karrikerad med ännu friskt
nationalhat till att bli urbilden för vår
egen tids skämttidningslöjtnanter; den
attiska bohëmen, företrädd av
parasiternas arbetsfria, spirituella och matfriska
skrå; och sist men sannerligen inte minst,
hela raden av lättfotade damer från
Hellas’ alla hörn, säkra om en god
kundkrets bland Athens turister och
studenter; deras roll i komedien är särskilt
viktig, ty de få företräda alla de nyanser
av kvinnligt själsliv, som tidens snäva
anständighetskrav förbjöd skalden att
antyda hos fläckfria fruar och fröknar.
Vi veta nu, att Menander inom ramen
av detta typgalleri fint och skarpt
individualiserade sina figurer; det var först
under epigonernas händer som typerna
stelnade och förtunnades till schabloner.
Att sedan alla dessa människor stå sig
slätt inför samhällsmoralens domstol, att
de samt och synnerligen sakna intresse
för det andliga och efifectivity i det
världsliga, är tidens fel mer än poetens. Me-

nanders bild av Athen är noga besedd
ganska hemsk; men den är formad av
en äkta konstnärs ärlighet och skarpblick.

I en recension av Maupassants »Fort
comme la mort» påpekar Anatole France,
hur diktaren i denna roman i kraft av
sin suveräna konst får oss att acceptera
en i sig tämligen otrolig historia som
den naturligaste och mest självfallna sak
i världen. Den konsten besatt Menander
i högsta grad. Intrigerna i hans dramer
äro strängt taget både schablonmässiga
och orimliga; de bygga på de vildaste
kombinationer av bortrövande, utsättande
av barn och oväntat återfinnande. Han
har därtill övertagit Euripides’ vana att
avfärda dramats invecklade förhistoria
i en berättande prolog; det är högst
odramatiskt, men genom att resolut bryta
illusionen på en punkt bereder han sig
möjlighet att desto finare genomföra den
i resten av dramat. Intrigens avveckling
intresserar honom i grunden föga, och
den skall inte heller intressera den
kongeniale åskådaren eller läsaren; vad
Menander eftersträvar, är att i en fint
ge-nomkomponerad serie dramatiska
situationer belysa den mänskligt sanna
psykologiska konflikt, som uppstår på någon
viss punkt av händelseförloppet. Det är
denna skickligt åvägabragta
intresseförskjutning som kommer oss att i
Me-nanders dramer såväl som i Maupassants
roman villigt ta med på köpet fabelns
orimligheter. I »Skiljedomen» är
dramats kärna krisen i Charisios’
äktenskap; den respektable unge herrn tror
sig beslå sin unga hustru med ett
felsteg, blir utom sig av vrede och
förtvivlan, flyttar från sitt hem och söker
glömska i vilt leverne med sina
ungkarlsvänner; dock kan han inte förmå sig att
driva älskog med den unga hetär,
Ha-brotonon, han lejt sig för tillfället; då
man sedan lyckas slå i honom, att han
själv under sin syndiga ungkarlstid i fyl-

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free