Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ode till en näktergal. Av John Keats. Översättning av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John K eat s
Jag ser ej blommorna i mörkret mer,
och rökelsen, som mjuka slöjor hängt
från gren till gren, jag inte heller ser,
men gissar lätt allt ljuvt som våren skänkt,
det vita hagtornssnåret, dungens gräs,
vildapeln, tornet med dess blom och tagg,
violerna i fjolårsbladens fäll
och yngst bland dem som kläs
i maj myskrosen full av vinröd dagg
och därtill luftens vingsurr varje kväll.
Allt sorgsnare jag lyssnar. Mången gång
den milda döden har min längtan väckt,
med ömma ord jag bett den i min sång
att blåsa ut min svala andedräkt.
Nu mer än eljes vore döden rik,
att mitt i nattens mörker plånas ut,
alltmedan du din själ kring rymden strör
i yrande musik!
Jag hör ej mer, du sjunger som förut
ditt rekviem för gräset nedanför.
Du föddes ej att dö, du fågelbröst,
och trampas ned i släktenas tumult,
ty narr och kejsare ha hört din röst
i svunna tider klinga lika fullt.
Kanhända var det samma sång som smög
till Ruths beklämda hjärta, där hon stod
och grät bland kärvarna i fjärran land,
och samma sång som flög
till öppna sagoslott med havets flod
från en förtrollad och försvunnen strand.
Försvunnen! Ordet likt en klockas klämt
från dig till mig nu kallar hem min själ!
Ej fantasien ens, fast prisad jämt,
som svekfull älva narrar oss. — Farväl!
Farväl! Din sorgsna hymn, o näktergal,
flyr bort längs ängen, över skog och ström
och berget härintill; dess sista slag
dö hän i nästa dal.
Var det en syn, var det en vaken dröm?
Flydd är musiken — sover, vakar jag?
ERIK BLOMBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
