Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gerhard Gran († 8 april 1925). Av Fredrik Paasche - Två prosadikter. Av Mikael Söderberg - Paus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han tilhörte ikke nogen bestemt
»retning», han bandt ikke sin interesse,
den kjendte ikke grænser. Kanske kan
det sies at han begyndte som »naturalist»,
men han gjorde sig ihvertfald tidlig fri,
altid saa han sig om efter »det nye».
Hans böker — et verk som »Rousseau»,
essaysamlinger som »Norsk Aandsliv»
og »Fremmed Aandsliv» — har faat
glans av en sjelden stilistisk evne, tyngde
av historisk kundskap, varme av en
aarvaaken menneskekj ærlighet, dybde
av en aldrig hvilende trang til
erkjendelse.
Det han utforte med sit arbeide, vil
faa varighet, hans verker vil bli staaende.
Og vi som var hans elever og venner,
kommer aldrig til at glemme ham; vi
mindes det vækkende som fulgte ham,
hans retledende deltagelse i vort
arbeide, hans alvor som fyldte os med
respekt for opgaven, hans humor som
reiste skille mellem stort og smaat. Eller,
for at si det enkleste og rummeligste:
vi mindes glæden som det var at se
ham, trygheten det gav at vite at en
månd med hans hjerne og hjerte fandtes
iblandt os.
—
En uppsats om Gerhard Gran av Fredrik Chr. Wildhagen finnes i Ord och Bild 1920 s. 257.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
