Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Parisutställningen 1925. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gus t af Mtl n t It
Fåtölj av J. Ru hl ni a nu.
F^tt franskt försök att skapa en modern
och tidsbetonad möbelform.
bruksföremål, som omge en modern
människa, känna sig utestängt. Därför skulle
en noggrann redogörelse för
Parisutställningen bli en redogörelse för hela vår tids
yttre kultur. Här är inte fråga om annat
än en flyktig granskning av utställningens
yttre dräkt och av de utställda ting som
tillhöra vad vi kalla konsthantverk och
konstindustri. De nog så intressanta
avdelningar, som rymde arkitektoniska
projekt, transportmedel, undervisningsmaterial
och annat, måste här lämnas ur räkningen.
Redan det faktum att utställningen
kommit till stånd är av stor och glädjande
betydelse. Det visar att man insett
konstindustriens stora uppgift i det moderna
livet. Det länder Frankrike till ovansklig
förtjänst att genom sin inbjudan till
utställningen ha fastslagit detta. Också må
erkännas, att utställningen var en teknisk
bragd. Det är nästan oförklarligt, hur det
ens varit möjligt att pressa in den i hjärtat
av en världsstad. Huvudaxel var
Alexandersbron och dess förlängningar, sträckan från
Grand Palais till Invalidhotellet. Denna
huvudriktning skars av två med varandra
parallella sträckor, Seinestränderna. Detta
var utställningens grundplan.
Även om glädjeämnen här och var
funnos, var utställningsarkitekturen ett sorgligt
kapitel. Den festivitas, man gärna vill
finna över en utställning som denna,
saknades alldeles. De två huvudingångarna vid
Grand Palais och Place de la Concorde
anslogo tonen, den ena bestod av stora
skärmar med försilvrade gipsreliefer, den an-
dra av åtta klumpiga pelare ställda i ring.
Alexandersbron hade bebyggts med butiker
i två rader, degiga och fantasilösa,
dekorerade med blommor i någon sorts
jugendstil och målade i en obehaglig smutsigt
gulbrun färg. På andra sidan om bron
dominerade de stora tornen, och det bästa
man har att säga om dem är att de verkade
Bobergsimitation. Det bästa av fransk
arkitektur på utställningen fanns inne i Grand
Palais, som helt omgestaltats. Den stora
trapphallen var av ståtlig och imponerande
verkan, bankettsalen svag i varenda detalj
men festlig genom sina mått och
belysningsanordningar.
Betydligt mer till sin fördel var
utställningen i nattlig belysning. Man hade dragit
nytta av Seinen med stor skicklighet. Ett
ständigt vattenfall brusade från
Alexandersbron, vattenkonster spelade ute på floden,
och de mångtusen ljusen kastade ett
skimmer av feeri över det hela. Och dock var
inte utställningen själv huvudnumret i detta
nattliga skådespel utan Eiffeltornet.
Bilfabrikanten Citroen hade fått anordna en
ljusreklam på tornet, och denna reklam
hade genomförts på ett sätt som var
alltigenom smakfullt och vackert. Mer till sin
fördel är tornet aldrig, än när dess
spänstiga konturer avteckna sig i eldskrift mot
natthimlen. Citroen har visat, att en effektiv
och dominerande ljusreklam kan göras
konstnärligt stilfull. Måtte det bli han och
inte Piccadilly Circus, som vinner
efterföljare!
Till det förvirrande intryck, som
utställningen gjorde, bidrogo de främmande
nationernas paviljonger. Här hade varje land fått
följa sin egen smak, och resultatet blev på
få undantag när en uppvisning av dålig
och smaklös arkitektur. Några paviljonger
voro ängsligt konservativa och klamrade sig
fast vid gamla erkända och vedertagna
arkitektoniska klichéer. Hit hörde främst
Italiens och Japans, men sinsemellan voro
de så olika som möjligt. Den italienska
marmorkolossen, tung, dyrbar, ja vräkig,
var raka motsatsen till en tillfällig, för några
månaders liv beräknad utställningsbyggnad.
Som bankpalats eller opera kunde den
möjligen haft berättigande, här verkade den
lika banal som anspråksfull, och dess
dåliga arkitektur framstod i en kyligt
obarmhärtig dager. Helt annorlunda var den lilla
japanska paviljongen, ett vanligt litet ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
