Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Schönbrunn. Av Maja Loehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S c hö nb runn
Österr. Bnndcslichtbildstelle.
De?i stora parkparterren med Glorietten.
lach slottsbygge, kan föras tillbaka till
den franske parkarkitekten Jean Trehet,
som förflyttade den av Lenotre utbildade
trädgårdsstilen till Wien. Denna första
anläggning påverkades ännu mycket
mera av de franska förebilderna än den
nuvarande, i synnerhet genom den
karakteristiska kanalen, som utbredde sig
framför slottets parkfasad och omkring den
stora parterren.
Under de stora utvidgningsarbetena i
början av Maria Theresias tid har även
parken genomgått åtskilliga omdaningar.
Lyckligtvis bevarades åtminstone inom
de närmast mot slottet belägna delarna
typen av den arkitektoniskt tänkta
franska parken i motsats till den just
då uppkomna, efter måleriska
grundsatser komponerade engelska parken. Maria
Theresias första trädgårdsarkitekt var
den franskt skolade holländaren
Stek-hoven.
Den franska renässans- och
barockträdgården är tänkt såsom utvidgning
och komplettering av slottsinteriörerna.
Såsom skådeplats för hovets fester och
sällskapsliv fick den fria naturen
underkasta sig samma arkitektoniska
behandling av människohand som stenmaterialet.
Stora parterrer anlades framför
byggnadernas fasader, den brutna terrängen
indelades i terrasser, träden skuros till
lodrätta väggar och välvda lövgångar.
Stor vikt lades på grundplanens klara
överskådlighet; från parkfasadens
fönster borde ögonen genom parkens
mittaxel få en obehindrad utsikt fram till
en arkitektoniskt betonad vilopunkt, som
här i Schönbrunn bildas av »Glorietten».
Ifrån alla parkens delar utmynna radiellt
anlagda alléer eller lövgångar i
symmetriskt fördelade stora rondeauer, som
oftast betonas av en fontän. I
rokokotiden, vars levnadsnerv var galanteri,
anlades bakom de höga skyddande
trädväggarna små boskéer med hemliga
lövnischer eller invecklade labyrinter,
vilket ännu tydligen kan iakttagas på
Belottos Schönbrunntavlor i
Konsthistoriska museet.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
