Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska Riddarhuset. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Josephson
fast byggd och med levande lärdom och
stil genomförd avhandling. I en sak
stämma 1600-talsförfattarens ord helt med
1900-talsförfattarens — i den höga
uppskattningen av detta byggnadsverk som
konstverk. Riddarhuset har bestått
tidernas dom. Det blev redan vid sin tillkomst
prisat som ett mästerverk, och det är
alltjämt lika mycket eller än högre
skattat. Men för övrigt ger icke den
historiska forskningen Erik Dahlberg fullt rätt.
Varken i tillkomstår, mästare eller stil
har Dahlberg, efter vad vi nu veta,
riktigt tolkat denna byggnads historia. Det
kan i förstone förvåna, att den med
byggnadskonsten så djupt förtrogne samtida
mannen icke vetat bättre besked om sin
tids stoltaste svenska bygge. Men i
själva verket är riddarhusbyggnadens
krönika så överraskande och så rik,
dess tillkomstshistoria så komplicerad,
dess byggmästare så många och dess
stil så sammansatt, att det icke ens vore
möjligt att i några korta ord giva
klarhet därom. Denna byggnad står för oss
som ett i sällsynt grad enhetligt verk,
från grundstenen till takets obelisker
präglat av en enda anda. Dock är den mer än de
flesta arkitekturverk resultatet av stridande
krafters spel. Skilda strävanden under en
hel epok hava rest dess murar, stycke
för stycke, men huset blev det samlade
och helgjutna monumentet över epoken.
* * *
När det första huset åt det svenska
ridderskapet skulle uppföras år 1626, var
Stockholm ännu i stort sett en
medeltida stad, hopkrupen på den lilla
stads-ön och egentligen värdigt bebyggd
endast innanför de gamla långgatorna. Det
låg därför naturligt till att för ett
riddarhus icke söka plats utanför centrum av
gamla staden, och när Gustav Adolf
skänkte ridderskapet tomt, utvaldes den
så förnämligt, som då tänkas kunde —
alldeles intill St. Gertruds gillestuga,
Tyska kyrkan. Vi äga just från det året
1626 en stockholmskarta, där tomten är
utritad med beteckningen Riter March
— ett stort tilltaget torg i själva stadens
innersta kärna. Men det hus som här
uppfördes till det nya, förnämsta
riksståndet var tydligen synnerligen torftigt;
det var efter allt att döma ett tvåvånings
högt gavelhus av den i staden då
gängse typen. Vi äga visserligen ingen bild
av dess exteriör; men vi äga goda
negativa bevis för dess oansenlighet —
de mångtaliga stockholmsbilderna under
1600-talet markera aldrig någon
intresseväckande byggnad på denna plats. När
det enkla första riddarhuset vid
Prästgatan restes, var ännu Sverige ett
ganska ringa land och Stockholm en
mycket ringa stad. Den svenska adeln hade
än icke lärt sig pröva helt ut sin egen
kraft och endast föga lärt känna den
rikedom och den prakt, som utvecklades
i Europas sydliga länder. Det första
riddarhuset i gyttret på stadsön mellan
trånga gränder och låga hus var byggt i den
bistra morgonkylan av vår stormaktstids
gryning.
Men under de år, som kommo, steg
solen i en triumfatorisk båge över den
svenska himlen. Det trettioåriga krigets
fälttåg voro erövringståg inom stora
främmande kulturområden, och adelsmannen
hämtade icke blott ny ära och ny makt
i södern utan ett nytt levnadssätt och
en ny kulturuppfattning. På
1630—40-talet sker det stora omslaget i
1600-ta-lets svenska kultur från en nordiskt
isolerad, kärv och tjurig ensittarkultur till
en europeisk furstekultur med konsten
som bärare av den nationella eller
personliga självkänslan. Denna tid
betecknar den verkliga renässansens inbrott i
Sverige, icke i meningen av stilistiska
ornament i litteratur och konst, men i
meningen av en blodfull, livskraftig, alla
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
