Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska Riddarhuset. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Ri d dar litt s e t
Riddarhuset sett från Riddarholmen, omkring iöjß.
Teckning i Palmsköldska samlingen i Uppsala. Universitets bibliotek.
förbehållet att få utföra den, och han
gjorde det med sådan bredd i anslaget
att ingen kunde undgå att förnimma det
nya och storstilade däri.
Riddarhustrappan är den första i ledet av
stormaktperiodens glansfulla trappkompositioner
med Drottningholmstrappan och
kungatrapporna i Stockholms slott som de
främsta efterföljarna.
Genom hela denna byggnad brusar
sålunda mäktigt stormaktstidens patetiska
idealitet. Men de som byggde huset ville
fånga detta brus och giva det ton och
stämma. Byggnadsverket skulle icke blott
genom anläggningens storhet och
utsmyckningens prakt i största allmänhet
egga till ett stort sinnelag, det skulle
med kraftfulla bilder och klara ord göra
det. Riddarhuset är en väldig
tendensdikt, där pilastrarnas stolta rytm
uppbär en sträng lära om dygden och
ridderligheten, om klokheten och tapperheten,
och där riddarsalens jättevalv fylles av .
en stor patriotisk dityramb. Man skulle
illa förstå denna tids konstnärliga vilja,
om man blott såge häri något
ovidkommande och utspekulerat; i själva verket
är den didaktiska avsikten så naturligt
levande, att det endast är med förståelse
av den som man helt kan fatta hela
denna tids konstspråk. Det är visserligen
icke nödvändigt att i detalj dechiffrera
det invecklade allegoriska systemet —
det är väl fråga om samtiden själv i
allmänhet kunde helt tillgodogöra sig alla
skiftningar i den lärda ikonologien. Man
kan här med Runius säga:
Så är väl talet mörkt, men meningen
är klar.
Om än de skilda symbolerna kunna
förbli outtydda, utan något dunkel träder
dock i dagen den manande sentensen
om mannens ridderliga dygder och om
fosterlandets ära.
De la Vallée anordnade på vattentaket
ett stort mytologiskt-allegoriskt upptåg,
föreställande sådana dygder, »för hvilkas
defention skull en Riddersman borde öfra
lif och blodh, hvilket ofrande igenom
samma altar kan förstås och
representeras». Det är en skorsten som är
ombildad till detta nämnda altare »efter antic
manier gjordt, mitt uthur hvilket röken
också utdrifwes». De övriga skorstenarna
20;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
