Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Karl Nordström. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas F’å hr æus
Författaren Klas Fåhrceus.
Portr ättstudie. Grez 1886.
Tillhör d:r Robin Fdhræus.
ett hetsigt uppbrusande temperament;
samt i sitt tal en märkbar smak för de
överord, varmed en bohuslänsk
skeppare rider ut en storm.
Den stränghet i kravet, han längre fram
som oppositionens chef ställde på sig
själv och andra, hade han väl närmast
från sin fader, den myndige
kronoläns-mannen, som kom ned från Dalsland för
att hålla tukt och ordning på den oroliga
kustbefolkningen. Sin djupast inne
skälvande nerv däremot från sin moder, en av
de spensliga kvinnor med trofast sega
hjär-terötter, som Bohuslän typiskt uppammar.
Som ett av sina tidigaste
barndomsminnen har Nordström förmält, att hans
föräldrar på försök fört honom med sig
till kyrkan. Men när vid predikans
början portarna stängdes om honom, blev
han så oregerlig och förde ett sådant
väsen i kyrkbänken, att de gamla sågo
sig tvungna att åter leda pilten ut i det
fria.
Karl Nordströms anlag för konsten
yppade sig icke som någon brådmogen
virtuositet. Icke heller var hans
begåvning av det ensidiga slag, som uteslöt
tanken på varje annat yrke. Hans
praktiska läggning kunde ha gjort honom
till en god jordbrukare och
kommunalman, som kanske slutat som politiker.
Hans dialektiska skärpa och klara
människokännedom kunde ha fört honom
långt på den juridiska banan. Det
var hos honom som hos de flesta
begåvade människor sannolikt en dunkel
ödesinstinkt som i förening med hans
glödande känsla för det bohuslänska
landskapets skönhet bestämde hans val.
Efter åskilliga överläggningar i
hemmet, där modern, som var poetiskt lagd,
understödde honom, drev han sitt beslut
igenom. Och med några svärmiska
illustrationer till Shakespeare i kappsäcken
samt ett romantiskt »polkahår» över
nacken, anträdde i mitten på 70-talet
den 20-årige ynglingen resan till
Stockholm. I ett bås i principskolan
sammanträffade han där med Richard Bergh,
med vilken han knöt en bekantskap,
som mognade till vänskap för livet.
Ungefär samtidigt inskrev han sig i
Perséus’ förträffliga målarskola, som om
somrarna höll till i Gripsholm.
Bergh har beskrivit hur efter dagens
arbete några av kamraterna plägade
samlas på Nordströms vindskammare, där
lärarna kritiserades, rosiga luftslott
byggdes och Nordström till omväxling kunde
deklamera valda stycken ur svensk poesi
med en kläm i rösten, som drev
poetiska kårar efter ryggraden på åhörarna.
Emellertid slog Nordström icke lika
mycket an på akademins fäder. Ty
medan professorssonen Bergh, från
barndommen förtrogen med allt vad till
målar-yrket hörer, utan gensaga kom upp i
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
