Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Karl Nordström. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Nordström
Varberg. Oljemålning iSpj.
Tillhör H. K. H. Prins Eugen.
närvaron av latenta krafter, vilka endast
vaktade på tillfälle att taga ut sitt språng.
Efter lunchen gick Nordström
regelbundet ut med en duk på ryggen samt
ett hopfällt staffli och målarskrin i
handen. Det var i plein-air-måleriets tid, då
det gällde att utpensla varje grässtrå och
blad på platsen under omedelbar ledning
av naturen, betraktad som en lika givmild
som ofelbar Alma Mater. Konstnären
hade vid denna tid tvenne tavlor i
görningen, som han omväxlande efter
naturens stämningar arbetade på, och vid
vilka han fäste de största förhoppningar.
Motiven voro icke av synnerligen
uppmuntrande art, då det ena var ett
grått och ödsligt vinterlandskap, som
endast upplivades av röken från ett
ångande järnvägståg i bakgrunden; det
andra en trist höststämning med några
poppelstammar uppstigande från den av
vissna blad betäckta marken. Men om
motiven icke voro glada, så passade de
åtminstone till den stämning vari
Nordström vid denna tid arbetade. Under
de senaste åren upprepade gånger
avvisad från salongen, gällde det för honom
att denna gång äntligen slå igenom, om
han skulle kunna rädda sin vacklande
ekonomi och tillfredsställa sin som
förlovad livligt närda önskan att inlöpa i
äktenskapets vinkande hamn.
När därför underrättelsen kom att
tvenne av hans dukar blivit antagna av
salongsjuryn (däribland dock icke
lokomotivet men i dess ställe en idyllisk
trädgårdspastell), så hälsades nyheten som
fordom i arken duvans olivblad.
Glädjen växte, då det förspordes att
hösttavlan fått plats på den eftersträvade
»cimaisen» mellan tvenne högkyrkliga
porträtt av Cabanel, vilkas mörka
färgskala förstulet drog fördel av dess
beslöjat gulröda toner. Så markerad, slog
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
