Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bernard Shaws Jeanne d’Arc och historiens Jeanne d’Arc. Av Alf. Mohn. Översatt från förf:s franska manuskript av K. J—n - Poul Reumert. I Anledning af hans Stockholmske Gæstespil. Af Carl Behrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf. Mohn
jag ej är däruti, så må Gud täckas
försätta mig däri; är jag där, så må han
täckas hålla mig kvar» (Si je n’y suis,
que Dieu daigne m’y mettre, et, si j’y suis,
qu’11 daigne m’y maintenir. — Nyssn. arb.
d. VI, s. 240).
Måste det icke sägas, att ett dylikt svar
ställer den, som avgivit det, på ett mycket
högt andligt plan?
Det visar sig således tydligt, om man
jämför Bernard Shaws Jeanne d’Arc och
historiens Jeanne d’Arc, att mellan de
båda gestalterna likheten är långt ifrån
slående. Den dramatiske författaren har
från verkligheten lånat — ej utan att
stundom förvanska dem — vissa starka och
fängslande drag, men de av hans egen
fantasi dragna linjerna förstöra det
harmoniska helhetsintrycket. Han har med klar
blick iakttagit och lyckligt återgivit vissa
av modellens yttre sidor och den miljö,
vari hon rör sig. Men han har ej förstått att
låta hennes själ levande framträda för våra
ögon, förmodligen därför att han ej själv
förmått intränga i den. Följden har blivit,
att »Sankta Johanna» ej skänker oss en
oblandad tillfredsställelse. Ty den bild,
som dramat tecknar av jungfrun från
Dom-rémy, överensstämmer i själva verket
varken med den psykologiska eller med den
historiska sanningen. Den verkliga Jeanne
d’Arc står högt ovan den bild av henne
som framställts för oss.
Detta förhållande berövar för övrigt ej
stycket dess konstnärliga värde. Verket
behåller sina litterära och dramatiska
egenskaper. Pjäsen är värd att ses eller att
läsas. Den gör ett starkt intryck. Och
många av dem som sett den i rampskenet
skola säkerligen erfara ett begär att ännu
bättre lära känna Sankta Johannas höga
och rena gestalt, kringgjuten av historiens
strålglans.
Poul Reumert
I Anledning af hans Stockholmske Gæstespil
Af Carl Behrens
fl F Det kgl. Theaters Historie i
LA de vexlende Tider fremgaar
_ / / det, at just i det Øjeblik, da
V^/ ’ Scenens Fremtid tegnede sig
mørkt ved lidte Tab af store Kunstnere,
dagedes det pludselig — nye Talenter
bryder sig Vej og fortsætter ud fra oprindelig
Kunstopfattelse Fremgangslinjen for dansk
Theater.
Saaledes betød Emil og Olaf Poulsens
Debut i 1867 en ny Epoke for Det kgl.
Theater, netop da Guldalderens store Navne
dels var døde, dels ældede. Og da ved
Aarhundredskiftet Emil Poulsen havde
trukket sig tilbage, og Olaf Poulsen — uden
Broderen ved sin Side — samlede sig til
sit navnkundige Kunstnerlivs sidste
Bedrifter i det holbergske Repertoire, dukkede
der unge Navne frem, som skulde blive
Skuepladsens Støtter i det nye Aarhundrede:
Emil Poulsens to Sønner Adam og Johannes
og Poul Reumert, ogsaa han af
Skuespillerslægt.
Der flyder sydlandsk Blod i hans Aarer.
Reumert’erne er mørke af Lød, med brune,
varme Øjne, stærkt talende, let opblussende,
heftige og impulsive. Hans Fader Elith
Reumert var som ung alle dristige
Galninges og elskværdige Fusentasters
Fremstiller paa Folketheatret. Senere blev han
paa Det kgl. Theater, hvor han oprindelig
havde debuteret, i en Snes Aar en yndet
Repræsentant for Lystspillets og Komediens
kolorerede Skikkelser, bl. a. Holbergs
Ulysses og Jacob von Thyboe, for efter sin
Afgang fra Theatret at fortsætte en For-
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
