Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustav III och grevinnan du Barry. Av Oswald Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oswald Kuylenstiema
hertiginnan de Grammont, som själv
tidigare aspirerat på att få intaga
grevinnan du Barrys avundade plats.
Till slut ledsnade den senare på dessa
angrepp och anslöt sig till Choiseuls
talrika motståndare, och tack vare henne
segrade nu denna nya koalision. Hon
var nämligen nu utan jämförelse den
inflytelserikaste damen i Frankrike.
Det vilar ett visst dunkel över
hennes härkomst. Man vet att hon var
dotter till en sömmerska i Vaucoleurs.
Men vem hennes far var, är däremot
icke med visshet känt. Fem år gammal
åtföljde Jeanne Bécu — så var hennes
namn — sin mor till Paris. Hon var en
liten vacker flicka, som tack vare en rik
finansmans och arméleverantörs intresse
sattes i en klosterskola, där hon fick en
rätt god uppfostran. Hennes brev
förråda en bildning, som ingalunda stod
tillbaka för den som förnäma damer den
tiden vanligen hade. Hon läste Cicero
och var längre fram förtjust i
Shakespeare, som hon dock naturligtvis läste
i översättning. Hon fick i klostret lära
sig föra bok över sina utgifter, en vana
som hon behöll även under den tid då
hon i stor stil gav ut sin kunglige
herres och Frankrikes pengar.
När hon lämnade klosterskolan började
för henne en tid av bekymmer och
fattigdom. Hon skall ha gått omkring och
sålt nipper och andra småsaker, som
»folk köpte för försälj erskans vackra
ögons skull». Efter att ha varit ett slags
sällskapsdam åt änkan efter en
general-förpaktare, blev hon först butiksbiträde
och därefter modist. Under denna period
av sitt liv hade hon flera älskare, men
andra — ännu ofördelaktigare —
uppgifter om hennes ställning ha visat sig
vara uppdiktade.
Det var på ett spelhus som hon
lärde känna den 40-årige vivören och
adelsmannen från Languedoc Jean du Barry,
med vars äldre bror hon ingick ett
skenäktenskap och genom vilken hon längre
fram skulle lära känna Ludvig XV.
Man kan vara förvissad om att
samtalet mellan Gustav, Scheffer och Creutz
redan denna första afton i Paris rörde
sig om madame du Barry och Choiseuls
störtande. På julaftonen hade denne av
sin konung förständigats att avgå från
sin post och omedelbart förfoga sig till
sitt slott Chanteloup. Hertig d’Aiguillon
väntades bliva hans efterträdare, men
befattningen sköttes t. v. på förordnande.
Ingenting kunde hava kommit mera
olägligt för Gustav. Det var Choiseul
som anbefallt Frankrikes minister i
Stockholm att verka för återställandet
av konungamakten i Sverige, det var han
som uppmanat Gustav att komma till
Paris, och med honom hade den svenske
kronprinsen i stora drag uppgjort sina
planer. Nu var han ohjälpligt störtad,
och även om både Gustav och Creutz
personligen för honom bevarade stora
sympatier, kunde de icke ansluta sig till
den opposition som ville återföra honom
till makten. Riktlinjerna för Sveriges
politik mot den mäktiga franska
bundsförvanten måste delvis omläggas, härom
voro alla tre ense, men det var framför
allt Scheffer som yrkade på ett bestämt
närmande till det parti som störtat den
allsmäktige ministern.
I sina brev till kanslipresidenten greve
Ekeblad har Scheffer skildrat sina intryck
från Paris 1771 och det franska hovet.
Ludvig XV visade mycken artighet
och vänlighet mot de svenska prinsarna
och inbjöd dem ofta till sitt bord. »Vid
aftonmåltiden härom dagen satt
konungen», skriver Scheffer, »efter vanligheten
icke mitt för bordet, utan på en sida
mellan tvenne av de hovdamer, som
utgöra dess sällskap». Man kan taga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
