Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustav III och grevinnan du Barry. Av Oswald Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oswald Kuy lens ti er na
hans artighet som bar frukt, hon stod
— så länge hon hade något inflytande
— troget på hans sida. Och när det för
Gustav så kritiska året 1773 gått till
ända, kunde han, tack. vare det stöd
han haft i Frankrike, med mera lugn se
framtiden till mötes.
Detta år medförde en viss oro för
M:me du Barry personligen, ty kung
Ludvigs hälsa gav anledning till
farhågor, men i hennes yttre glans fattades
ingenting. Tack vare konungens
frikostighet förökade hon sina vackra
konstsamlingar och gav på det lilla slott han
skänkt henne -— Louveciennes, nära
Marly — lysande fester för sin kunglige
herre.
Men som det går till i sagorna, skulle
dock för M:me du Barry ali denna
härlighet plötsligt störta samman vid några
ord, uttalade av en mörk skepnad. Det
var kl. tre och en kvart på morgonen
den 10 maj 1774 som en från huvud
till fot svartklädd härold från den i
smittkopporna avlidne Ludvig XV:s
sängkammare trädde ut i det stora och
dyrbart dekorerade väntrummet, 1’Oeil de
boeuf, i Versailles och med hög röst
ropade: Messieurs, le Roy a passé, passez
Messieurs.’» Konungen har gått bort,
gån mina herrar!
Vid denna tid stod — efter allt att
döma — på något svenskt slott, troligen
icke ens uppackad, den byst som M:me
du Barry utlovat åt Gustav III. Den 20
september 1772 hade Creutz skrivit till
konungen: »Vid underrättelsen om
revolutionen visade hon den mest oförställda
glädje. Hon ville sända Eders Maj:t sin
byst och den målning som Greuze har
gjort av henne och som är en av
konstnärens yppersta.»
Gustav synes dock, trots statsskälen,
ha tvekat om att formligen begära M:me
du Barrys byst, något som ju måste
medföra skyldigheten för honom att i
gengäld ge henne sitt porträtt. Denna
möjlighet hade redan året förut oroat
grevinnan d’Egmont. Säkerligen var det
främst för att icke såra henne som
Gustav dröjde med att anhålla om den
kungliga favoritens byst. I början av
oktober 1773 avled emellertid M:me
Egmont, den enda kvinna som synes
uppriktigt ha älskat Gustav III, och
konungen har antagligen nu först låtit
politiken råda. Det var nämligen av
yttersta vikt för Sverige att de
utlovade franska subsidierna verkligen
utbetalades.
I Creutz’ brev och depescher
förekommer visserligen — så vitt jag kunnat
finna — ingen bekräftelse på att bysten
verkligen blivit avsänd, men den
omständigheten att en byst av M:me du Barry,
ett verk av den berömde franske
skulptören Augustin Pajou, på senare tid
påträffats här i Sverige tyder härpå.
Att denna byst, som enligt vad dr. C.
D. Moselius påvisat efter allt att döma
tillhört Gustav III, av honom aldrig
uppställdes, har ju sin naturliga förklaring.
Då Ludvig XVI bestigit tronen, fanns
ej längre någon anledning för konungen
av Sverige att i sina slottsgemak
uppställa bilden av M.me du Barry.
Frankrikes nye härskare hade aldrig hyst
någon sympati för sin farfaders
beryktade älskarinna, och hans gemål Marie
Antoinette hade hatat henne. Samma
statsskäl som tidigare påbjudit något
helt annat bjöd nu att lämna M:me du
Barry åt glömskan.
Hennes byst magasinerades och synes,
med så mycket annat vars härkomst
och historia hade fallit i glömska, ha
sålts från något kungligt slott —
troligen Drottningholm — på någon auktion
under 1800-talet. Efter att ha varit i flera
händer äges den numera av bankir Al-
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
