Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Indisk historia. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
gott står att upptäcka hos dem. Åkbar är
inte i behov av sådana förmildrande hänsyn;
han var lika stor som människa och som
regent, och hans universiella ande, som inte
fann tillräcklig sysselsättning med erövringar
och regentplikter, prövade sig under
melankoliskt grubbel fram genom alla samtidens
lärosystem och slutade med att tänka ut
en egen religion. Jahangir, vars två bröder
dött i delirium tremens, lyckades, ehuru
själv illa åtgången av vin och opium, i
någon mån stå rycken och har av sin
eftervärld erhållit hedersnamnet den rättvise;
han skrev memoarer som i intresse nästan
tävla med Baburs och där han mellan
utbrott av irriterat despotlynne framstår som
sakkunnig konstentusiast och stor
naturälskare. Tolerant i religiösa ting liksom
sin fader, tyckte han om att vid hovet
arrangera små rövarsynoder genom att hetsa
samman muhammedanska, kristna och
hinduiska teologer och låta dem uppträda
som stridstuppar i fromma gräl. Shahjahan
är den som närmast förkroppsligar den
traditionella stormogulstypen av epikureism
och praktlystnad; hans namn har kommit
att framförallt leva kvar i samband med
hans kärlek till Arjumand Banu Begam,
kallad Palatsets Prydnad, över vars stoft
han byggde det förnämsta av alla mausoleer;
men i övrigt äro anekdoterna om honom
färgade av råa släktmord och sällsamma
extravaganser i grymhet och vällust.
Med Aurangzeb ebbade timuridernas
livskraft ut. Trots aktningsvärda rester av
storhet gör han ett övervägande trist och
förtorkat intryck. I saknad av sina fäders
blodfulla temperament men utrustad med
en rik fond av skenhelighet, dräpte han
inte i hastigt mod utan föredrog, sedan
han genom en invecklad serie skurkstreck
fått makten i sin hand, att avliva sina
släktingar under kall hövlighet, med
oklanderlig formell apparat av skolastik och
korantexter. Efterhand utvecklade han sig
till religiös fanatiker och levde på äldre
dagar i sträng asketism, lik Ludvig XI i
ondska och fromhet. Han dog nittioårig
som en vördad patriark och lämnade sitt
rike åt söner som under hans hårda
regemente vant sig vid slöhet och
osjälvständighet. Med ett brak föll nu mogulskolossen
till marken. Den tid som följer är, på grund
av att historikerna här ha så många detaljer
att komma med, en orgie av färgrik för-
skräcklighet. Lösta från lång hämning
flammade nu alla onda och anarkiska makter
upp i tropisk exuberans, ivriga att åter
förverkliga
the good old rule, the ancient plan,
that he should take, who has the power,
and he should keep, who can.
Riket föll sönder i småstater,
muhammedanska och hinduiska om varandra,
nominellt under moguls överhöghet men utan att
denna fiktion på minsta sätt tilläts dämpa
deras heta verksamhetslust. Marathernas
rövarförbund blommade i västra Indien och
sträckte sina årliga plundringståg ända till
Bengalen. Sikher, rajputer och jater foro
fram var på sitt håll, brandskattade mogul
eller lågo i luven på varandra; och ännu
en gång stego, som så ofta förr, bergens
stammar ned på slättlandet,
— — like proud Orgetorix of yore,
leaving the desert region of the hills
to lörd it over the fertile plains of Gaul.
Nadir Shah, en rövarhövding som vunnit
tronen i Persien, kom först, slog vad som
sänts mot honom och tågade in i Delhi,
där han till en början fryntligt skakade
hand med mogul men snart, sedan några
av hans följe omkommit i ett
gatuslags-mål, ändrade min och under nio timmar
från sin tron åsåg ett allmänt mördande.
Kort tid efter att han avlägsnat sig med
stadens mobilier, bland annat Shahjahans
påfågelstron, kommo nya skaror för att
bärga vad som kunde finnas av efterskörd;
och när endast femtio år förflutit efter
Aurangzebs död, slogos redan afghaner och
marather i rangerad batalj tätt utanför Delhis
portar om det nyss så glänsande riket.
Men då hade det Hedervärda Ostindiska
Kompaniet börjat blanda sig i leken och
ett kryddkrämarbiträde hos detsamma vid
namn Robert Clive redan bytt gåsfjädern
mot värjan för att på Alexanders och
Baburs maner med små medel åstadkomma
stora ting och lägga grunden till ett nytt
imperium.
I och med att engelsmännen börja
uppträda aktivt, får Indiens historia en annan
karaktär, slutar upp att enbart skimra förbi
som en förvildad operett och underordnas
efterhand en idé. Om dessa
överhuvudtaget hade något i landet att skaffa, må
bättre moralister avgöra; men, förutsatt att
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>