Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Carl Ludvig Trägårdh. Av Ellen Vleugel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ellen Vleugel
A sn a. O lj e m ål n i n g.
om Corots mellanperiod erinrande färg,
tillkämpade han sig ökad kraft och
frihet i det måleriska. Dukar, signerade
»Tragardh», det namn under vilket
konstnären är känd i Frankrike, fingo allt
amplare lovord i de parisiska
konstkritikerna från denna tid.
Enkel som alltid, yttrar han till
brodern om denna sin utveckling i ett av
sina sista, även i flera andra avseenden
intressanta brev:
»Vad jag nu gör är så helt olika mina
föregående dukar, det är mera färgrikt och ljust.
Ibland, när jag sitter här och påtar, undrar jag
om en av mina tavlor ska komma till något
museum i Sverige. Jag börjar längta hem och
efter nordbornas större generositet, som inte
alltid sneglar efter personliga fördelar. Ty oaktat
den förståelse jag rönt, och allt vad jag vunnit
för min konst härute, äro mig fransmännen
ändå bra torrt egoistiska. Här samla och samla
de på mina tavlor, blott i avvaktan på att jag
helt ska slå igenom, då de, förstås, tänka
inhösta grova pengar på dukar, som jag ofta
måst sälja för en spottstyver, långt under vad
■de äro värda.»
verkade impressionisten innerst med
o-slitliga band fäst vid sitt fädernesland.
Vid sina sporadiska sommarbesök i
Sverige hade han ju självfallet tagit
skisser och även målat färdiga tavlor,
särskilt från Hallands Väderö, där
akvarellen med den lilla gåsvakterskan och
hennes »hvide flok» är tagen, så typisk
för Trägårdh med färgens fina
atmosfäriska fördrivning i bakgrunden.
Helt naturligt sökte han också hemma
avsättning för sina dukar. Vi se hur han
redan 1888 skriver till bibliotekarien
Sjö-beck:
»Kan du på något sätt bliva av med de
tvenne tavlor, du har däruppe hos dig, kan jag
ej säga dig hur glad jag bleve. De få lämnas
för 75 kr. båda.» — — —
Detta anspråkslösa pris är ett ytterligare
belägg för att han ej var någon
affärsman. Vid ett senare tillfälle, 1891, skrev
han till brodern efter ett besök i Sverige:
Tacksam för vad utlandet skänkt ho- „––-omväxlande målare och affärs-
riom, var den av fransk färgkultur på- människa, det är detta som är så beklagligt
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
