Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitalisminnen från Husby-Oppunda. Av Nils Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blicka skaldens morföräldrar ner på
besökaren: kyrkoherden i Husby Oppunda
mag. Magnus Broling — ett alldagligt,
simpelt perukansikte med rätt obehagligt
uttryck — och hans hustru Eva Ljung
(f. 1738), en förtjusande rococodam med
fina drag, blå ögon, skär hy och pudrat
hår. Den lilla munnen är fint tecknad,
gestalten smärt och fin även den, armar
och händer ovanligt välformade. Av
porträttet att döma, måtte Vitalis
mormor varit lika vacker, som han själv
var ful. Kanhända blev den unga
skönheten tvingad till giftermålet med den
tjugu år äldre Broling, som 1759 enligt
tidens sed »konserverade huset» och 1760
erhöll svärfaderns pastorat. På väggen
mitt emot finner man skaldens mormors
föräldrar: prosten i Husby mag. Erik
Ljung och kyrkoherdedottern från Husby
Sara Marelia. Den förre ser ej alls ut
som en präst, mera som en adlig
lantjunkare eller militär. Uttrycket i det
välbildade anletet är påfallande manhaftigt;
de runda kinderna, dubbelhakan över
prästkragen och den alltför fylliga figuren
skvallra om ett makligt liv och tämligen
hög diet. Erik Ljung, professorsson från
Uppsala, skall för övrigt ha varit en lärd
man och en väldig disputator. Vitalis’
mormors mor Sara Marelia är frappant
lik drottning Ulrika Eleonora d. y.
Mellan mor och dotter finnes intet släkttycke.
Sara Marelias ansikte är långlagt med
en imponerande näsa. Hon har ett
förnämt yttre och min av en drottning;
vacker är hon ej, som dottern Eva Ljung.
På mittelväggen över det låga fönstret
hänger i synnerligen ogynnsam belysning
ett porträtt av Sara Marelias mor,
kyrkoherdedottern Karin Bröms från Björkvik.
Hon har liksom dottern ett långlagt
ansikte med stor näsa. Karin Bröms var
gift två gånger, bägge gångerna med
kyrkoherdar i Husby, och är här placerad
mellan sina båda män. Till vänster ser
man de sträva dragen av den förste
maken, Johannes Mellring; till höger en
intagande bild av den andre, Petrus Olai
Marelius: ett Johanneshuvud med milda,
rena drag och ett hjärtevinnande uttryck
av godhet. Porträttet motsäger på intet
vis herdaminnets karakteristik av Petrus
Marelius: vir probus et cordatus. Som
man finner, är en hel prästdynasti
förevigad i dessa målningar. Porträtten i
sakristian, mer eller mindre sympatiska
som de äro, tala sitt eget språk om en
urgammal svensk prästgårdskultur, som
nu synes dömd att försvinna. De
prästfamiljer från vilka Vitalis härstammade
på mödernet, voro tydligen både burgna
och förnämliga. Med vemod erinrar man
sig det bittra armod, vari deras ättling
skalden levde, och det sorgliga öde, som
drabbade skaldens mor, av honom så
högt älskad. Utstött ur kretsen av
anförvanter var hon under många år; nu
vilar hon därute på kyrkogården i en
namnlös och bortglömd grav, medan
mormoderns, Eva Ljungs, bild inne i
sakristian alltjämt ler i strålande fägring.
Ingen vet dock, vem som i livet hade
det svårast av de två, mor eller dotter.
Måhända var det inte Beata Sara
Broling, som i sitt armod var rik genom
kärleken till sonen och dennes tacksamma
genkärlek.
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
