Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Modern fransk prosadiktning. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Stolpe
problem som vid författandet var aktuellt
för honom. Det märkliga är emellertid,
att Gide här för första gången har lyckats
sammansmälta problembehandlingen med
en på direkta personliga erfarenheter byggd
människoskildring till ett konstverk av
utomordentligt värde. Det självbiografiska
i boken är lätt att upptäcka. Michels
-—-den berättande huvudpersonens — öden
äro i stort sett fullständigt identiska med
Gides egna. Han kommer under en resa
till Nordafrika, där han svårt insjuknar,
underfund med att livet är något annat
än vad han på sin kammare inbillat sig.
Men det evangelium som vi känna från
Les nourritures terrestres kan endast
temporärt tillfredsställa honom. Han vänder
kulturen ryggen och återvänder till sitt
landsställe. I stället för de gamla vännerna,
som icke kunde skänka honom mera än
vad han kunnat finna i vilket
uppslagslexikon som helst, umgås han med enkla
och okultiverade bönder, han söker
avlyssna naturen dess sista hemligheter och
strävar att komma till botten av allt
primitivt och ursprungligt. Men denna
rous-seauism medför vissa oväntade
konsekvenser: Michel förlorar eller försummar alla
hänsyn till rätt och moral, han gynnar
tjuvskyttarna på sina egna marker, och
då reslusten griper honom, bekymrar han
sig icke det ringaste om att hans hustru
omöjligt kan stå ut med resornas
strapatser. Då hon dör, drar han sig tillbaka i
ensamheten: han har återigen misslyckats.
Vad som kommer därefter, låter Gide oss
icke veta. L’Immoraliste slutar som de
flesta av hans böcker med ett frågetecken.
»Les extremes me touchent», har Gide
en gång skämtsamt yttrat. Det är typiskt
att hans nästa större roman, den 1909
publicerade La Pörte étroite, behandlar
askesens problem. Det är en utsökt
vacker skildring av tvenne unga människors
kärlek, som icke tillfredsställes här på
jorden. Men författaren har icke själv tagit
parti: han kan känna med sina gestalter,
men i grund och botten opponerar han
sig mot deras självuppoffring; han är
alltjämt individualisten. La Pörte étroite slog
igenom tack vare den franska kritikens
beundransvärda förmåga att missförstå dess
innersta tendens. Boken ansluter sig endast
ytligt till den klassiska franska
romantraditionen.
Gides sista produktion visar flera nya
drag. Skönjbara redan i Lsabelle (1911),
framträda de tydligt i hans utomordentligt
roliga äventyrs- och kriminalroman Les
Caves du Vatican (1914), en frisk och
spännande bok, full av allsköns
galenskaper och sublimt upphöjd över ali
rationalistisk psykologi. Starkt påverkad av
Chesterton, anknyter denna ogalliska
roman redan genom sin undertitel sofie, till
en tid då den franska anden ännu icke
var identisk med 1’esprit frangais, sådan
den utvecklades under 1600- och 17
ootalen. Gide har här lyckligt kunnat
undvika alla problem, han är ingenting annat
än konstnär. Den under kriget skrivna
La Symphonie pastorale (1919) är dystrare;
den skildrar hur den blindas illusioner om
världen skingras, då hon återfår sina ögons
bruk. Ett offentligt uttalande gav
emellertid vid handen, att Gide mycket snart
lämnat denna attityd och återgått till den
fria fabuleringens i vår tid dubbelt svåra
konst. Med den stora romanen Les
Faux-monnayeurs (1926) har han också
dokumenterat sig som Frankrikes störste nu
levande författare. Det är en rik och
givande bok, skriven av en vis man, som
är tolerant utan att vara resignerad och
som med alltjämt lika klar blick ser in i
den nya värld, som håller på att skapas. —
Utanför den oerhört fängslande
personskildringen innehåller Les Fauxmonnayeurs
estetiska och filosofiska resonemang av
högsta intresse.
3-
Bergsons och intuitionsfilosofiens
betydelse för modern fransk skönlitteratur är
ännu ett outrett kapitel. Men att den
beundransvärde judiske filosofen utövat ett
avgörande inflytande på Marcel Prousts
egenartade författarskap, förefaller ställt
utom allt tvivel. Proust är kanske det
största geniet i Frankrikes moderna
litteratur och förtjänar därför, innan vi
närmare analysera detta beroende, en mera
ingående presentation.
Relativt okänd i Sverige hör Proust till
världens mest uppmärksammade författare
för närvarande; på sina håll är han
föremål för en formlig kult. Redan hans liv är
en hel roman. Född i ett icke alltför
förmöget hem, vann han vid unga år insteg
i de mest exklusiva kretsar, publicerade
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
