Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rörstrand 1726—1926. Några konturer. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Bæckström
Rörstrand i november 1638 timade död
ägde den då ofantligt vidsträckta domänen;
ännu 1819 uppgick den till icke mindre
än 147 tunnland. Efter att ha gått
genom flera höga herrars händer blev
Rörstrand genom Karl XI :s reduktion
indraget till kronan. Genom kgl. brev av
den 30 maj 1698 blev emellertid detta
kronogods »af särdeles försorg och
om-wårdnad för de Inrikes Manufacturers
upkomst och tillwäxt med alla dess hus
samt underliggande ägor och
apperti-nentier uplåtit at anlägga och inrätta
tienliga manufakturer» och
inkorporerades 8 månader senare med Stockholms
stad (under 1600-talet omtalas ofta den
mur av rött tegel, som då skilde
Rörstrand från staden). Det kungliga
brevets intentioner blevo dock ej, på grund
av flera orsaker, fyllda förrän i samband
med mäster Wolffs ansökan. Under stora
ofredens år förvarades ryska, danska,
sachsiska och polska fångar å Rörstrand
(1704 t. ex. 242 fångar).
I juni 1726 bildades det ovan nämnda
bolaget med begränsad ansvarighet;
begynnelsekapitalet utgjordes av 66 lotter
à 500 dlr kmt (tillsammans ungefär
20,000 kr., av vilket belopp dock aldrig
mer än 2/3 blev inbetalat). De 20 första
delägarna voro ämbetsmän (därav 5
ledamöter av kommerskollegiet) eller
köpmän; de för företaget mest intresserade
synas till en början ha varit kanslirådet
H. Bunge och kommerserådet E. B.
Camén (åtminstone från 1733 till 1743
tyckes Carl Gustaf Tessin varit en
energisk intressent). Mäster Wolff förbands
genom kontrakt att »förswarligen inrätta
och drifwa wärket». Ungefär samtidigt
påbörjades byggandet av fabriken ute
på Rörstrand. Snart voro en stor och
en liten ugn samt en hästkvarn färdiga,
och i augusti 1727 kunde den första
insättningen försiggå. Att denna procedur
bevistades av konung Fredrik i egen
hög person, säger oss något om tidens
höga tro på manufakturernas
riksfräl-sande möjligheter. Den 4 februari 1729
utfärdades för intressenterna, på grund
av »den berömmeliga nijt och
sorgfällighet, som desse till denna Manufacturens
inrättning och upkomst här i Riket
betygat», ett nådigt privilegium på den
nya fabriken »i anledning af
handtwärks-huusprivilegiernas de anno 1668 31 §
med andras uteslutande på 20 åhr». Och
i september 1731 lyckades bolaget
äntligen att mot en årlig avgift av 350 dlr
kmt erhålla ett ständigt arrende på
Rörstrand »så länge Porcelainmanufacturen
dersammastädes drifwes och fortsätties» ;
en avgift som utgick ända till dess
äganderätten medelst ett skattebrev av
den 20 januari 1824 övergick till
dåvarande innehavarna mot en summa av
något över 4.000 riksdlr beo. I
november 1731 nämnas i en handling, utom
stora huset: målar- och glasyrstugorna,
svarvarstugan, stora kvarnen, huset till
stora ugnen, en liten ugn till glasyrs
förfärdigande samt laboratorium med dess
tillbehör. 1733 omtalas: tre goda ugnar,
lilla huset vid sjösidan med koker- och
formkammaren samt brunn och
brunnshus. Och 1734 heter det, att »verket
på Rörstrand igenom Guds nåd och
mycken flit är blevet bragt såvida, att
det nu kan fournera landet med
tillräcklig och tillika så skön Porcellaine af
Majolica, som den någonsin utomlands
tillverkas kan»; eller som det står i en
annan handling från samma år: »nu
kunde man förse landet med fast
vackrare Porcellaine än utifrån inkommer och
för ett billigt pris».
Mäster Wolff var emellertid en
äventyrlig karaktär och vanskötte den unga
anläggningen; redan vid årsskiftet 1728
—29 hade societeten sett sig nödgad att
skilja honom från ali befattning med
företaget. I oktober 1729 heter det, att
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
