Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Paul Gauguin. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Fåhrætcs
stort fog sägas, att det var tidens behov
av exotism som skapade Gauguin.
Samma längtan efter en idyllisk
återgång till naturlivet, som på 1700-talet
framträdde hos Rousseau och Bernardin
de St. Pierre, men som stäcktes genom
spänningen av franska revolutionen och
Napoleonskrigen, framträdde på nytt i
slutet av 1800-talet. Kipling öppnade
vägen för kännedomen om Indien,
Laf-cadio Hearn drog till Japan, Gauguin till
Tahiti.
Till tolk för den europeiska kulturens
begär att uppfriska stagnerande safter,
för dess dragning mot externa horisonter
— för dess dröm om en
skönhetsbe-blandning mellan öster och väster, var
Gauguin kallad redan genom sin
kroa-serade börd, sina tidiga oceanresor samt
genom den motsättning mellan
våldsamma, till en viss grad animala
instinkter och förfinade kulturbehov, som
kämpade om väldet i hans väsen. Han hör
till de män, vilka, märkta av ödet, födas
med en idé, som hela deras kommande
liv endast synes ha till uppgift att utveckla.
Paul Gauguin såg dagen i Paris 1848
som äldsta barnet av ett äktenskap, där
franskt och spanskt blod förenats. Hans
far var en radikal tidningsman. Hans
mor tillhörde en förnäm spansk
adelsfamilj, som under långvarig vistelse i
Peru fått ett inslag av indianblod. Ett
av sonen målat porträtt visar oss bilden
av en vacker kreolska med en smulten
glans i blicken och en exotisk mun
med yppigt skurna läppar.
Då Paul var tre år, utvandrade hans
föräldrar med honom och en yngre
syster till Peru, där moderns onkel don
Pio de Moscoso var vicekonung. Men
på överresan dog fadern av hjärtslag,
framkallat, som det uppgives, genom en
häftig tvist med kaptenen.
Efter ett fyraårigt uppehåll i Lima,
där Paul under en kinesisk tjänares
vård gjorde sin första bekantskap med
den tropiska solen, återvände fru Gauguin
till Frankrike och slog sig ned i Orléans.
Omedelbart därefter ingick underrättelsen
att Don Pio avlidit vid en ålder av 113
år, åt sin nièce efterlämnande en
livränta på 5,000 piaster, som med
dåvarande penningvärde skulle gjort
familjen förmögen. Men olyckligtvis
överkorsade släktingarna i Peru kodicillen
och bemäktigade sig arvet i dess helhet,
som de inom kort på ett vanvettigt vis
förslösade i Paris. Ett senare gjort
anbud om en mager förlikning avvisades
av den stolta kreolskan med orden —
»Allt eller intet!»
Från Pauls barndom berättas om den
tidigt visade motvilja för boken, som
följde honom livet igenom. Och då han
endast motsträvigt fogade sig i skolans
disciplin, sändes han vid 17 års ålder till
sjös. Som simpel matros plöjde han
under fem år världshaven. Från denna
tid är föga bekant, utom att han besökte
Antillerna och Marquesaöarna. Men när
han brunbränd och axelbred avmönstrade,
hade passionen för Söderhavet gått
honom i blodet.
Vid återkomsten till Paris fick han
genom släktens bemedling plats på ett
bankirkontor vid Rue Laffitte, där han
skötte sig bra och under daglig kontakt
med börsen skaffade sig betydande
inkomster. Han gifte sig med en vacker och
intelligent danska ur Köpenhamns högre
bourgeoisi, med vilken han under årens
lopp fick flera barn. Han gjorde sig
bemärkt som framstående boxare, fäktare,
biljardspelare. Och som belöning för
veckans släp roade han sig om
söndagarna med målning och träsnideri.
Efter hand tog målningen
huvudparten av hans intresse i anspråk. Genom
sin frus syster, gift med Thaulow, gjorde
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
