Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Paul Gauguin. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas F å hr ce u s
Vinterlandskap. Bretagne.
/ Göteborgs museum.
Efter att ha uppsagt sin plats på
kontoret, begav han sig med fru och barn
till Danmark i förhoppning att där kunna
inrätta sig efter en enklare
levnadsstandard. Men luften i »Kongens by»
passade icke för tropiksvärmaren. Och
sedan ett ekonomiskt projekt slagit fel,
lämnade han i Köpenhamn sin familj,
som han endast vid ett tillfälle efter
många år skulle återse, och begav sig
ensam tillbaka till Paris för att som
medellös konstnär slå sig fram på sitt yrke.
Sin konstnärliga bana hade Gauguin,
som ovan antytt, begynt som
impressionist. Men med sitt självrådiga och i
grunden föga galliska lynne var han
icke bestämd att länge gå i denna
skolas ledband. Hans begåvning var
visserligen »primesautier», men han saknade
Pariser-skolans elegans, kvickhet och brio.
Intressantast från denna period märktes
på den av föreningen Fransk konst i
Nationalmuseum anordnade utställningen
hans berömda år 1880 målade aktstudie,
kallad »Sömmerskan». Karnationen av
den på sängkanten sittande syflickan är
skildrad med ett inträngande mästerskap,
som tidens mest skoningslösa realister
kunde avundats honom. Ypperligt
studerat är särskilt benpartiet, där man
tydligt känner blodets sprängning genom
den gulaktiga huden, medan det
blek-grönt skuggade bröstet med fulländad
relief avtecknar sig mot en gråviolett fond.
Med Gauguins återkomst till Paris 85
kan hans tämligen osjälvständiga
impressionistiska period anses avslutad. Det
börjar nu i hans konst inträda ett med
tiden allt mera överhandtagande
dekorativt element, vid vars första utveckling
såväl de japanska färgtrycken som
säkerligen även Puvis de Chavannes’ sublima
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
