Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Damen med den lilla hunden. Av Anton Tjechov. Från ryskan av W. Söderhjelm - Morgonklockor. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Tjechov
De talade länge, överlade om vilka
medel de skulle finna på för att icke
ständigt behöva dölja sig, ljuga, leva i
två olika städer, skilda från varandra för
långa tider. Huru skulle man komma
ifrån dessa outhärdliga resor?
—• Huru, huru? frågade han, tagande
sig om huvudet. Huru?
Och det tycktes dem, att om de ännu
ansträngde sig en smula skulle lösningen
finnas och då skulle ett nytt och vackert
liv begynna . . . men för båda var det
på samma gång klart, att de voro
mycket långt från att ha kommit därhän
och att nu först skulle det mest
invecklade, det svåraste börja . . .
M OR O O N K L O C K O R
av FREDRIK VETTERLUND
Den gången du vaknade först,
en knopp som mot dagen sprang,
då hörde du kyrkoklockornas klang,
som skälvde i barnets rum.
Du vaknade underligt klarögd,
att detta var världen! — Stum
vart klangen snart, men i själens djup
den tonade starkast och störst.
Din rutas sollösa glas
blott speglat det stumma blå,
ty ingen flödande östersol
låg in i ditt rum — och ändå
hur strålande frisk var världen!
Du förnam den av allt ditt sinn
som nejlikan där i fönstrets vas
sög purpur och morgon in!
Ditt rum var en saga självt,
golvtiljor och stol och bord.
Det var där plötsligt, du kände med ett
att du var en gäst på jord,
att här du nu skulle leva
med klaraste blick hos den
som lögat din panna nyss och lett
och kysst dig och lett igen.
Den stunden, som vigde dig så
till människans höga fröjd,
visst blev den sedan i årens svall
en drömbild, ur dunklet röjd.
Nu står den ånyo för dig
så frisk som ur natten den sprang
med morgonklockornas klang
och rutans tonande blå.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
