Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Operans spelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Operans spelår
Fot. Atelier Jeeger,
Göta Ljungberg som Skona Helena.
mot orkesterdiket med frågan: »Inte sant,
herr kapellmästare?» Inte fick man — trots
att det föreligger en i det stora hela
originaltrogen översättning av Frans
Hedberg — mycket hum om den spirituella
måttfullhet, varmed författarkompanjonerna
använt anakronismen och vitsen såsom
komiska medel. För att citera en i
liknande sammanhang förut använd bild: där
den ursprungliga anrättningen serverats med
ett par tre pepparkorn, öste bearbetaren
ut hela burken på en gång. När det vid
intelligenstävlingen i första akten begäres
Marseljäsen (under det greciserade namnet
Phocéenne) och Agamemnon ironiskt kallar
de av tyska musikanter spelade falska
fanfarerna för »vacker musik», blir detta
en revyklyscha om att »grekiska
musikerförbundet borde hemställa till Socialstyrelsen
om förbud för dylikt Stim». Dock roade
det att de kringvandrande tyskarna ersatts
med ett jazzband, så mycket mer som
uppfinnaren till den först nyligen till heders
komna saxofonen omnämnes i Ajaxarnas
entrékuplett:
Parmi le fracas iramense
Des cuivres de Sax.
Libretton äger kanske här och var ej
längre samma förmåga att roa, så t. ex.
i den nämnda scenen med snillelekarna,
där dock ett snabbare tempo och
undvikande av flabbiga tillägg skulle minska
longören. Men även här förnekar sig ej
dramatisk esprit, då lösningen av det tredje
provet, bouts-rimés, utmynnar i en poäng
som skall sceniskt understrykas. När Paris
deklamerar om lyckan av att vara tre,
skola »alla gå nedåt, omgivande Helena,
Paris och Menelaus». Är det inte Ödets
egen gruppering?
Det är mycket möjligt att »Sköna
Helena» ej nu slagit an så starkt utan denna
parodiering av parodin, denna
självsvåldiga aktualisering, som endast på några
få ställen kunde vara konstnärligt moti-
S05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
