Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fattigdomens Höga visa. Av Lisa Lundh - Om världsmänniskornas tomma bestyr. Av Jean Racine. Översättning av Hjalmar Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L is a Lun dk
sutto invid hennes fötter som barn
omkring sin moder på en blomsteräng, så
sägande: »Lov, pris och ära vare
Honom, vilken dog för oss, Jesus Kristus,
vår Herre, vilken lever och regerar med
Fadern och Den Helige Ande ifrån
evighet och till evighet.
Amen.»
OM VÄRLDSMÄNNISKORNAS
TOMMA BESTYR
av JEAN RACINE
Vad är det för ljuv förtrollning
som bär mig från världen i dag?
Ack den som väntar behållning
av människors verk är svag.
Mer flyktigt förgår deras ära
än spåret som vågorna bära
av skeppens ilande skrov
och molnen av pilar höga
som långt från jägarens öga
förfölja sitt vingade rov.
Den Vishet som evigt lågar
i höjden oss manar och lär.
»O människobarn», hon frågar,
»vad gagnar dig allt ditt besvär?
Du själ som handlar i dvala,
vad tvingar dig väl att betala
med ådrornas rena blod
ej bröd som din hunger kan stilla
men skenbilder blott som förvilla
och jämt försvaga ditt mod?
Det brödet jag räcker eder
är änglarnas måltidsrätt.
Gud själv det av axen bereder
på himmelens blommande slätt.
Men aldrig vid gästabudsborden
som dukas nere på jorden
du får av mitt ljuvliga bröd.
Jag skänker alla som treva
mot klarhet min hjälp. Vill du leva?
Tag brödet som stillar ali nöd!»
0 Vishet, din höga lära
har fyllt universum, ditt ord
befallde två poler att bära
1 vågornas mitt en jord.
Du talar, och himlar sig hölja
i skimmer, och stjärnor följa
den ordning din vilja har tänkt:
I seklernas förtid fanns du,
men vem är jag, att din glans du
till mig i min låghet har sänkt?
Guds avbild, Ordet, som äger
en tron ovan stjärnornas bloss,
steg ner till vårt jordiska läger
och föddes, en dödlig, bland oss.
För mänskliga övermodet
han offrar det rena blodet
och kommer i törnekrans
allena, förhånad, bespottad,
att syndarens själ må blottad
beskåda hans rätta glans.
Frid själen, den lyckliga, finner
som under Guds ok är dömd!
hon dricker ur källan som rinner
evärldligt och aldrig blir tömd.
Den källan på levnadsfärden
står öppen för hela världen,
men dårar med tomma bestyr
vi löpa till falska brunnar,
där vattnet från våra munnar,
som törsta, bedrägligt flyr.
hjalmar gullberg
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
