Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska järnhanteringens historia
ångans tillhjälp kunde en mångdubbelt
starkare slagverkan uppnås, än fallet
var med vattenhamrarna. Bild 27
framställer en ånghammare i verksamhet.
En från ryggen sedd hammarsmed håller
med sin tång en smälta på städet under
hammarhuvudet. Detta var rörligt i
vertikal led samt fästat på kolven i en
ång-cylinder. Insläpptes ånga i cylindern
under kolven, pressades denna jämte
hammarhuvudet uppåt, men nedföll åter
vid ångans utsläppande. En stor fördel
var att hammarslagen noga kunde
regleras och avpassas efter behov. Vid
hammarstativet står smedens lilla dotter, som
burit matkorgen till pappan, och
betraktar fundersamt det stora maskin vidundret.
Till höger överlämnar en verkmästare
en orderlista till smidesförmannen.
Sveriges största ånghammare, med ett
hammarblock vägande 15 ton, uppfördes 1865
i Sandvikens järnverk, men är icke längre
i bruk. De stora, tunga ånghamrarna hade
nämligen vissa olägenheter och äro
numera allmänt ersatta av hydrauliska
smidespressar. En annan av
järnindustriens landvinningar under 1800-talet
var konstruerandet av valsverk för olika
ändamål, men bilden av något sådant
saknas här.
Som en glansfull avslutning på
Kjellbergs framställning av 1800-talets
järnhantering kommer så ett relieffält med
en interiör av ett bessemerverk (bild 28).
Det var strax efter århundradets mitt, eller
år 1855, som engelsmannen Henry
Bessemer utexperimenterade sin geniala
stålframställningsmetod. Men det var först
tack vare den svenske industriidkaren
G. F. Göransson som metoden
genomfördes till lyckligt resultat, och detta
skedde vid Edskens masugn i Gästrikland
den 18 juli 1858. Bessemermetoden
innebar ett ofantligt framsteg inom
metallindustrien. Nu kunde praktiskt taget
obegränsade kvantiteter gott stål
framställas med relativt ringa driftkostnader.
Grundidén i metoden är som bekant den,
att en luftström under starkt tryck pressas
genom ett bad flytande tackjärn,.
Blåsningen försiggår i en päronformig, stjälp-,
bar ugn, en »konverter», gjord av nitade,
tegelinfodrade plåtmantlar. Den är
upphängd i två tappar, och den ena tappen
tjänar som rörledning för blästern. Bild
28 föreställer konverterns ifyllning,
vilken här försiggår genom tackjärnets
tömmande ur en nedvinschad skänk.
Under tiden tager sig en av männen,
den sittande till höger, en styrketår ur
dricksstopet — en roande genremässig
detalj. Sedan konvertern fyllts,
igång-sättes blåsmaskinen: konvertern reses
då i upprätt ställning under
öronbedövande dån från den ur öppningen
utrusande, starkt lysande blästerstrålen,
som har en längd av flera meter.
Järn-och slaggpartiklar medfölja och nedfalla
541
2j. Ånghammare. Ordergivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
