Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bakom historiens kulisser. Av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom historiens kulisser
den gustavianska tiden. Man följer nämligen
här den unge greven från de svenska
jaktmarkerna till de platser i Frankrike, där
våra militärer fullföljde sina studier i
strategi och belägringskonst m. m.
I den nyssnämda samlingen Hemma och
borta finner man rapporter också från
andra av dessa svenska högadliga ynglingar,
som valt sina valplatser i Frankrike och
även i Spanien. Det är inte uteslutande
om sina erövringar de berätta, och inte
bör man skära dem över en kam, även
om typen är ganska enahanda. Största
intresse väcker det de skriva från utlandet
och efter sin återkomst om läget hemma.
Tidsatmosfären framträder här med skärpa,
inbitet förakt för partistriderna och
partiintressena, missmod om Sveriges framtid.
Den enda möjliga räddningen börjar man
nu se i den unge kronprinsen, som vid
denna tidpunkt — åren närmast fore 1770
— »utvecklat sig oerhört». Man hoppas nu
att han »en dag skall lyckliggöra detta arma
land ».
De kungliga barnen ha växt upp, offer
för drottningen-moderns »ytterst okloka
upp-fostringsprinciper». Resultaten visa sig
olika hos dem. Hos den blivande Gustav III
återfinnas åtskilliga av de egenskaper,
som Fritz fastslagit hos sin syster —
det skulle ej skadat, om han ärvt något
mera av morbrodern. Gustav III blev aldrig
en kallblodigt beräknande politiker med
fasta planer på lång sikt, han leddes snarare
i sina handlingar av sin flygande fantasi
och impulsivitet, av sin böjelse för intriger
och för ögonblickliga effekter.
Han växte upp i en miljö, laddad med
sprängstoff. Den tänkvärda inskriften på
Lovisa Ulrikas solfjäder »La liaison fait
ma force, la division me perd» tycks ha
varit tomma ord ej blott för de styrande
herrarna i landet utan även för
kungahuset.
Hennes familj i Berlin var —■ enligt
Tersmedens uttryck — »aldrig enig men
dock av stark familjekärlek förenad». I
Sverige misstrodde man varandra inom
kungliga huset och motarbetade varandras
inflytande, och dessa blinda och okloka
stridigheter fortlevde under lång tid framåt.
I dr Iverus’ bok om hertig Karl är
Gustav III naturligtvis en biperson, men
ofta är det han, som står bakom
händelserna, leder spelet, rycker i trådarna
med varsam hand och fintlig beräkning.
Hertig Karl är karaktärslös och
vacklande, lätt att leda, om han behandlas med
lagom dosis av smickrande förtroende och
klok försiktighet, lätt att förleda av dem
som förstå att begagna sig av hans
svagheter. Hans ställning var ju ofta ömtålig,
fordrade karaktär, fasthet och konsekvens
i ställningstagande, beslut och handling,
fordrade med andra ord egenskaper som
han saknade.
Författaren följer honom här till ryska
krigets utbrott 1788, då hertigens ställning
till konungen blivit skäligen tvetydig —
minst sagt. De närmast föregående kapitlen
belysa såväl hans som konungens
ställning till tidens vidskepelse och till
frimureriet, använt i den yttre politikens tjänst —
här liksom förut i Martin Lamms högst
betydande arbete »Upplysningstidens
romantik» givas ingående och för lekmannen
överraskande och fängslande inblickar på
detta föga kända och belysta område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
