Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bakom historiens kulisser. Av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom historiens kulisser
Ax ei von Fersen. Oljemålning av Jakob Björck.
Tillhör friherre Axel Klinckowström, S tav sund.
är ingen roman, och dagbokens författare
hörde minst av allt till dem som analysera
lödigheten av sina känslor.
Slutintrycket av den omfångsrika
volymen blir sammansatt. Slutkapitlet är
gripande — något som man alis ej väntat
av bekantskapen med denne på det hela
taget retsamt färglöse hjälte.
I detta gustavianska porträttgalleri är
ännu att nämna två typer, båda
egendomliga nog och allt annat än lika
varandra — den ene Beylon, den andre
amiral Karl Tersmeden.
Beylon — åt vilken Waldemar Swahn
ägnat en liten minnesskrift — blev av
Crusenstolpe kallad Sveriges store okände.
En enastående företeelse i Lovisa Ulrikas
och Gustav III:s omgivning, en person
som aldrig lät tala om sig, aldrig sökte
hålla sig framme och väcka uppmärksamhet
och som ej ens tyckes ha haft några
fiender eller avundsmän, och detta fastän han
hade många politiska trådar i sin hand,
var invigd i kungafamiljens allra intimaste
affärer och hade fri talan inför de
högsta herrskapen. För den, som något
känner Lovisa Ulrikas och Gustav III:s
lynnen, förefaller detta rentav otroligt. Det
är dock sanning, Beylon var de kungligas
ej blott favorit utan mentor, och han
använde sitt privilegium med osviklig
redbarhet och aldrig i eget intresse. Han
tycks ha varit tämligen enastående i
världshistorien.
Beylon hade från Schweiz inflyttat i
Sverige vid redan uppnådda 43 års ålder,
blev lektor hos drottningen, undanbad sig
adelskap, hade ingen titel annat än
»riddare», sedan han fått Nordstjärneorden, då
han 1770 sändes i politisk mission till
Paris. I det partisöndrade Sverige var han
väl den ende, som ej synes ha åsamkat
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
