Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Hettiterna. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror O Is s on
Pelarbas med ornament,
kransar och rosetter. Omkr. p:e
årh. f. Kr.
mål, såsom grundandet av rättsanspråk,
statsfördrag o. s. v. De höja sig
knappast till det plan, på vilket motsvarande
litteratur stod hos samtida folk. Som prov
på framställningssättet i en historisk
het-titisk text må följande utdrag anföras,
som är hämtat ur underhandlingen
mellan änkan efter Amenophis IV av Egypten
och den hettitiske konungen
Schubilu-liuma. Amenophis IV hade dött utan att
efterlämna någon son, och änkan ville
gifta sig med en son till den nämnde
hettitiske konungen och göra denne till
konung av Egypten. Texten är
emellertid ganska förstörd, varför vi måste nöja
oss med några få satser: ». . . Han, som
var min make, är död, och någon son
har jag icke. Men skall jag väl taga en
av mina slavar och göra honom till min
make.’ Och jag har icke skrivit till
något annat land, utan har blott skrivit till
dig. Allmänt tillskriver man dig många
söner. Alltså, giv mig en av dina söner,
och han skall vara min make, men
konung av Egypten. Emedan nu min fader
var en vänlig man, villfor han kvinnans
önskan och befattade sig med sonens
sak ...»
Att ännu säga någonting bestämt om
hettiternas religion, är omöjligt, i ali syn-
nerhet som begreppet hettiter icke är
fullt bestämt. Källorna för det lilla, som
nu kan sägas, äro dels de religiösa
texterna bland fynden från Bogazköi, dels
bildverk. Av dessa senare visar oss en
klippnisch, som sannolikt använts som
kultplats, en stor religiös procession (s. 5 78).
I spetsen för processionen går överguden
med sina vapen och symboler och sitt
djur, tjuren. Sedan komma en rad
uteslutande manliga gudomligheter i de
karakteristiska snabelskorna, korta
livstycken och spetsiga mössor, och efter dessa
följa präster och tjänare i samma klädsel.
Från motsatta hållet framskrider i spetsen
för gudinnornas tåg övergudinnan,
stående på en panter och följd av en liten
manlig gudomlighet, förmodligen
övergudens och övergudinnans son, som
genom den dubbelyxa, han bär,
kännetecknas som åskgud. Förmodligen har
man i denna procession att se en
framställning av årets förnämsta fest, på
vilken man firade gudarnas förmälning, som
skulle åskådliggöras genom den avbildade
processionen. En klipprelief visar en
vegetationsgud och en tillbedjande konung
(s. 579)- Guden bär i höger hand en
druvklase och i vänster en kärve och
karakteriseras härigenom som vegetationsgud.
Den hettitiska konsten har stått i tjänst
hos de kungliga byggherrarna och är
därför nära förbunden med arkitekturen.
Seden att smycka byggnadsfasader med
bilder har uppstått hos hettiterna, och
intet annat av österns gamla folk har
följt den i samma utsträckning. I sista
hand vilade seden att pryda byggnader
med djurbilder på den religiösa
föreställningen om deras avvärjande betydelse.
Man trodde nämligen, att de hade makten
att skydda staden, borgen eller palatset
för mänskliga och demoniska makter.
Överraskande talrikt företrädda äro
fantasibilder, såsom lejon- och
fågeldemoner, skorpionmänniskor o.s. v. (s. 5 80—582).
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
