Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Nils Personne. 50 år vid teatern. Av Sven Söderman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Söderman
Men dessförinnan hade han i
åtskilliga år — jag fortföljer liknelsen —
varit förlovad med denna konst, som
för honom mer än för flertalet av hans
kolleger utgjort det centrala intresset i
livet. Vittnesgilla samtida ha förklarat,
att han icke bedrev sina juridiska
studier i Uppsala med någon större energi
(prillan tog han dock), men väl att han
ägnade sig med liv och själ ät
studentspex och sällskapsspektakel. Och han
började med detsamma han kom till
lärdomsstaden.
Om jag, mitt herrskap, ej minns alltför galet,
jag tror det var mot slutet av sextitalet
i Uppsala. Då hände denna casus,
att vi fick se Personnes långa nasus
och dito ett par långa skrangelben
för första gången på nationens seen.
Dessa knaggliga men gemytliga verser
upplästes på en fest, då Nils Personne
fyllde 50 år, av hans förste teaterdirektör,
den kände skämtaren d:r Alfred Levertin,
som samtidigt meddelade, att ynglingen
icke gav sig någon levande ro förrän
han av familjen tilltvingat sig tillstånd att
få bli aktör. Han blev det på allvar.
Ma s car i L le
i De löjliga firecieusema.
73 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
