Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Två dikter. Av Hugo Gyllander - Dimman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
A v H U G O GYLLANDER
Dimman
Det synes mig, som lade den var dag
sig tätare, som grumlade den bort
för varje dag en klar och enkel linie
och lämnade i stället något nytt
av dimmans art, konturlöst, obestämt
för blick och tanke.
Tusentals idéer
och tusen ord och tusen skilda röster,
som söka kämpa ned varann, de smälta
i dimman hop men ej till verklig enhet,
nej, till ett kaos utav splittrings-viljor,
som böja sig av svaghet blott och vika
och tvingas hop till något färglöst grått,
där smått blir stort, och lögn och sanning lika
Och fram ur detta skulle undret gå,
som skapar lycka åt ett framtidssläkte
med nya himlar och med nyfödd jord?
Mången tror det fast,
och mången dimmans man hörs prisa dimman
som värdefullt förvärv åt mänskligheten
av nya, ljusa, toleranta tider.
Men långt min tanke flyger stundom bort
i dröm mot det, som svunnit. Hårt det var
förvisso, men dess hårdhet synes mig
av godo nästan, när jag mäter den
med dimmans tomma, tunna, döda kyla
och färglöst, ängsligt flyktande gestalt.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
