Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stefan Jo hans s ön
men irriteras av det personliga liv, som
fött dem, så snart detta oroar hennes
invanda begrepp om ordning och nytta
och stör det konventionella vanesinnets
smak. Hon är blind för sitt misstag att
vilja mäta livet i dess olikartade
gestaltande med det snäva mått, som passar
henne själv.
Genom arten av sin verksamhet, i
vilken frihetsbehovet är ett med
konstnärlig uttrycksmöjlighet, blir konstnären
olämplig att underordna sig varje för
honom osant och livssnöpande formliv,
som är hans skaplynne motsatt och
främmande. Har han ej kraft att gå den
personliga väg konstnärsdriftens fria växande
kräver, hämmas han i sin utveckling
både som konstnär och människa.
Den inre spänning, som är
skapardriftens natur, måste, när den starkare
berör känslolivet, även göra
temperamentet brännbart, ej minst hos
konstnären med den livssjudning i nerver och
blod, som tydligen har nära samband
med konstnärskapets förutsättning.
Därför ställer den psykiska behärskning,
som skapandet i regel kräver, och som
står i så intimt samband med det rent
mänskliga, stränga krav både på konst-
närens temperament och på
konstnärsviljan.
Konstnärens gärning ses väl som
sådan med sympati, då den även för den
mindre förstående sprider en glimt av
fest över vardagens ofta grå och tunga
liv, men konsten uppfattas ej av
flertalet som en realitet, jämförbar med
»det praktiska livets realiteter».
Konstnären blir för denna uppfattning en
fest-blåsa som å ena sidan blåses upp till
billigt generösa proportioner av en oklar
känsloföreställning, å den andra av
vardagspraktiken ses som något mindre
allvarligt och reellt. En sådan uppfattning
följes även av en motsvarande rättsmoral,
när det gäller konstnärliga ting och
förhållanden.
Så länge livet behöver konsten för att
genom denna uttrycka en sida av sitt
väsen, som intet annat kan uttrycka,
och sä länge den därför har
skapardriftens natur, kan i det verkliga skapandet
endast dess egen kraft bestämma arten
av dess liv och utveckling.
Varje konstnär, som lever genom sitt
personliga uttryckssätt, blir även ett sant
uttryck för sin tid.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
