Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Torgny Segerstedt. Av Tom Forssner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torgny Segerstedt
Torgny Segerstedt.
ministären Sandler och myser i solskenet»,
så torde han få samla hela sin
försvarsovilja för att icke känna sig litet
missmodig över vaktombytet.
Denna utpräglat kritiska läggning ter sig
för de flesta som ett utslag av negativism.
Själv vill Segerstedt emellertid alis icke
godtaga denna syn på hans personlighet.
Han har medtagit två artiklar som
tydligen utgöra ett direkt självförsvar på denna
punkt: »Negativ kritik» samt »Positiva
insatser och kritik». I dem hävdar han
med styrka, att den hänförelse, som vill
skrida till verket utan att möda sig med
en ingående prövning av förutsättningarna
för projektens realisering, är en bekväm
gottköpsentusiasm. Däremot ställer han upp
den kalla kritiken. Också den kan vila
på livstro, en djupare och fastare livstro
än deras, som älska den lösliga
föreställnings- och stämningstjocka, som kritiken
vill skingra.
Utan tvivel uttalar han härmed en
sanning och en beaktansvärd sanning, men
om den räddar honom själv undan
beskyllningen för negativism, må lämnas osagt.
Ty hur är det egentligen med hans livs-
tro? På vissa, särskilt för en politisk
skribent mycket betydelsefulla områden
deklarerar han en pessimism, som verkar
nästan förskräckande. Demokratin ter
sig för honom på samma’ gång som ett
absolut ofrånkomligt led i utvecklingen och
en dödlig fara. Han konstaterar, att
folkväldets problem alltjämt är olöst. Den ena
kulturen efter den andra, det ena folket
efter det andra har fått sig uppgiften
förelagd och kommit till korfa. Han undrar
därför, om icke problemets framträdande
rent av är signalen till samhällets upplösning.
I varje fall ser han i demokratins
genomförande den mänskliga samhällssfinxens
gåta. Blir den icke löst, så tynar folket
bort under Guds straffdomar. Löses den,
sker det under kränkande av de eviga
betingelser, som gudarna satt för mänsklig
styrelse och lycka. Så har det gått hittills,
och prövningen består alltjämt. För den
orolige tvivlaren återstår endast att handla
som om uppgiften kunde lösas, som om
en övertygandets politik vore genomförbar,
som om mänskligt förnuft och mänsklig
besinning vore faktorer att räkna med. Är
detta hans verkliga syn på tillvarons gång
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
