Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Carl Milles. Av Klas Fåhræus
- Karin Ek. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bakslag inträda, då skulpturen, som
har sitt ursprung i människogestaltens
harmoni, mindre än t. ex. musiken eller
arkitekturen kan leva på en romantik
in’s Blaue. — Allt levande, säger Laotse,
fyller sin bestämmelse först när det
återgår till sin rot. — Gäller icke samma
tänkespråk även för konsten?
—
Karin Ek
[1]
Av Sten Selander
KVINNORNAS INSATS i
litteratur har ju på några
undantag när bestått i
realistiska romaner. Den första
i raden av kvinnliga svenska diktare,
Hedvig Charlotta Nordenflycht, var dock
varken prosatör eller realist; när hon var sig
själv, var hon en impulsiv, subjektiv
romantiker, och det berodde säkert inte endast
på ett tidsmode, att hon uteslutande skrev
vers. Men hon fick inga efterföljare; det
dröjde mer än ett och ett halvt århundrade,
innan den art av kvinnlighet, hon
företrädde, åter fördes in i svensk litteratur
med Karin Eks dikter.
Likheterna mellan Hedvig Charlotta
Nordenflycht och Karin Ek äro rent av
förvånansvärt stora. Bådas väsen företer
samma egendomliga dubbelhet av
kvinnligt svallande, nästan primitiv känsla och
levande bildningsintresse. Bådas diktning
är på en gång hänsynslöst uppriktig och
inte så litet litterär. Båda voro
utpräglade personligheter och samtidigt i hög
grad mottagliga för intryck från andra
författare. Båda voro i främsta rummet
elegiker, vilkas dikt flödade rikast under
trycket av sorg och saknad. Den
rousseauanism, som lever i så mycket av det fru
Nordenflycht skrivit, återfinns märkvärdigt
oförändrad i en del av Karin Eks
produktion, särskilt i prosaberättelsen »Gränsen».
Men denna rousseauanism, liksom alla andra
ideer och känslostämningar, får hos dem
båda sin egenartade färg genom den nära
förbindelsen med deras upplevelser som
kvinna. Och båda hade de sin styrka i
känslans ursprungliga intensitet och sin
svaghet — som de bägge i sina bästa
ögonblick lyckades övervinna — i något
alltför vackert och översvallande hos de
ord, varmed känslan uttrycktes.
Karin Ek var först och sist lyriker.
Hon gav ut en enda prosaberättelse, den
ovan nämnda romanen »Gränsen». Denna
bygger uppenbarligen på samma
ungdomsupplevelser som större delen av dikterna i
»Idyll och elegi» ; dikter som t. ex. »Elegi»,
»Bekännelsens stund», »Stjärnnatten»,
»Solbärgning» och »Gallionsbilden», med andra
ord några av de bästa i samlingen, ha
direkta motsvarigheter i vissa av
prosabokens scener. Och man behöver bara se,
hur dessa minnen i dikterna avspeglas med
en helt annan intensitet, flykt och hetta
än i romanens motsvarande, ganska matta
passager, för att genast få klart för sig,
att versen var Karin Eks naturliga språk.
Också i sin vers röjer hon en viss
benägenhet att bli mångordig; men själva
formen hindrar här denna tendens att ta
överhanden så helt som i hennes prosa. Denna
är, åtminstone i »Gränsen», klar och
kultiverad, men knappast något mera. Det
jämna fallet av opersonligt välformade
satser verkar till sist sövande monotont som
en felfri motors spinnande, och alla
skildringar vilja gärna tänjas ut i ett enformigt
plan utan dramatiska pauser och
accelerandon. För att återge sorg och glädje, de
[1] Karin Ek: Den kostbara vilan. Dikter. P. A. Norstedt & Söner 1914. — Fredmansgestalten. En
studie. P. A. Norstedt & Söner 1915. — Gränsen. En historia. P. A. Norstedt & Söner 191S. —
Idyll och elegi. Dikter. Albert Bonnier 1922. — Död och liv. Dikter. Albert Bonnier 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:00:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1927/0259.html
